Det är en av julis varmaste sommardagar så ett långt led med föräldrar med vattenflaskor får följa med när Häst & Ryttare besöker ridbanan på Uppsala ponnyklubb. Men på den här ridbanan finns varken dressyrstaket, bokstäver eller vanliga hinder. I stället finns det bland annat en bro, en tjur, en ringklocka, några ­tunnor och en ­kanna framme.

Vidar Borg, 11, och gotlandsrusset Moltas, 16, ser båda koncentrerade ut när de efter uppvärmningen börjar övningen med slalom mellan ett antal portar. Vidar har blicken stadigt fäst långt framför sig. Moltas öron är spetsade och snabbt och smidigt styr Vidar honom med en hand genom alla portarna.

– Jag tycker att slalomen i tekniken är roligast, säger Vidar efteråt.

Han har ridit WE, eller Working Equitation som det heter, i cirka ett år. Förutom WE håller han också på med tornerspel.

– Alla borde testa WE för det är så himla kul.

Bäst är att man får göra många olika saker, säger han.

Det bästa med WE är att ­hästarna tycker att det är så kul.

På samma ridlektion är Fanny Forssén, 18, och amerikan curlyhingsten Glenn Burton med.

– Jag har ridit WE i två år. Innan dess red jag dressyr, men jag tycker att WE är roligare. Det är ju också dressyr men en roligare variant som hästarna tycker är roligare också, säger hon.

– Man använder dressyren på ett annat sätt än man kanske är van vid och tänker på. Det händer saker hela tiden och man får tänka efter lite.

Dagens utmaning för Fanny och Glenn Burton är att stå stilla i halten och vänta på att Fanny ska ringa i klockan. Först är Glenn Burton lite skeptisk och då krävs det lugn och tålamod.

– Ibland är det svårt att bara rida med en hand för om han kör upp huvudet är det lite svårt att klara det.

Men till slut löser det sig och när Fanny väl ringer i klockan är Glenn Burton lugn som en filbunke.

Ridlektionens mest rutinerade ekipage är Siri Andersson, 14, och Moonlight Shadow, 25. Under sommaren har de vunnit Riksmästers­kapet för juniorer under SM-veckan i Linköping. Förutom WE tränar de också dressyr och precis som de andra deltagarna är det en sak som gör det extra kul.

– Det bästa med WE är att hästarna tycker att det är så kul, säger hon.

Även Emilia Dufwa, 11, var med på RM i Linköping, som tävlingens yngsta deltagare. Förutom WE tränar hon och ponnyn L.A Juno, 14, hoppning. Gotlandsrusset gillar när det går fort, särskilt när han tycker att det är roligt, så en utmaning är att få honom att stå stilla mellan vissa hinder i WE.

– WE är kul för att det är flera moment och tränar oss att bli samspelta och lösa uppgifterna tillsammans, säger Emilie Dufwa.

Dagens träning leds av Åsa Tinnerholm. Hon har tävlat WE i svår klass och är domare till ­medelsvår nivå.

– Det syns att hästarna tycker att det är roligt. Det är ganska fantastiskt att ett litet russ gör enkelslalom i galopp för det kräver sin ­balans. Det blir så tydligt för hästen vad den ska göra. Då gör de kanske saker som de inte ­skulle ha lyckats med utan den hjälpen, säger hon.

– Man får en direkt feedback på vad som behövs. Det märks direkt om man glömmer halvhalterna för då kanske inte hästen klarar uppgiften. Sen gör man halvhalter och då blir det bra.

Det är ett ­väldigt konkret sätt att lära sig styra och förstå vad exempelvis en volt är.

Att deltagarna på rider på olika nivåer visar en av grenens styrkor. Under träningens gång får några göra övningarna i trav och andra i galopp.

– WE lockar så många olika typer av ryttare. Vi har dem som är väldigt intresserade av dressyr och de som är mer allroundryttare som kanske inte tänker att tävling är deras fokus men som tycker att det här är lite lättsammare, Det lockar ju även de som är intresserade av hoppning men som vill ha lite mer dressyrinriktning.

I takt med ökat intresse ser Åsa Tinnerholm större efterfrågan på tävlingar. En helg i augusti var det exempelvis sex tävlingar som var fulla med 25–50 starter/tävling. Det innebar totalt 150 ritter.

– Det finns behov av fler tävlingar. Vi har startande och ryttare som vill, men det finns för få tävlingar.

Hon vill därför peppa ridklubbar att våga utan att göra det för svårt för sig.

– Man kan ha en tävling utan tjur, eller utan bro. Man kan bygga av det man har i hinderförrådet. Man behöver inte ha allt.

Ulrika Pernler arbetar som ridlärare på Uppsala ponnyklubb och sitter med i Svenska Ridsportförbundets WE-kommitté. Hon berättar att antalet starter de senaste åren ökat med hundra procent.

– Antalet ryttare som tränar WE är dock mångdubbelt fler än de som tävlar ännu. Det är oerhört högt tryck på träningar, säger hon,

Ulrika Pernler var en av initiativtagarna till att Uppsala ponnyklubb satsade på WE även för ridskole­ryttare.

– Hos oss rider alla grupper både dressyr, hoppning och WE, säger hon.

På ridskolan finns sedan 12 år en WE-Bana som alltid står uppbyggd för att underlätta.

– Att ha banan färdig gör att det är så lätt att använda den, säger hon.

– Men om man inte skulle ha det rekommenderar jag att man har temaveckor med WE så att man kan bygga upp en bana som står under en viss tid.

Ulrika Pernler hoppas att intresset för grenen ska öka ytterligare ute på landets ridskolor genom att starta en ridskolecup.

– WE hör verkligen hemma på ridskolorna. För nybörjarna är det ett väldigt konkret sätt att lära sig styra och förstå vad exempelvis en volt är. När man kommit upp en nivå så blir det mer fokus på precisionen och de får lösgjordheten på köpet, de kommer av hindren. Det blir en bra känsla. Och det ­motiverar hästarna otroligt.

WE är ­verkligen för alla och är lätt att lägga upp för ­olika ­individer.

– Ur hästens perspektiv det blir väldigt konkret för dem. Det blir tydligt för hästarna vad de har för uppgift och de känner att de kan hjälpa till att lösa den, säver Ulrika Pernler.

Hon hoppas nu att fler ridskolor ska låta WE bli en del av undervisningen.

– Det handlar om kunskap. Dressyr och hoppning är så djupt inrotat och en del är rädda för att göra fel. Man måste börja på en enkel nivå. Annars blir det mer en rädsla för att man inte vet hur man gör. Våga starta med det lättaste.

 – Det passar också perfekt med ridskolehästar som är så trygga och fungerar så bra i grupp. Och är det något moment som någon häst är tveksam till kan det också vara en del i elevens utveckling att få lära sig hur man hanterar en sådan situation.

Konceptet med Ridskolecupen, som funnits sedan tidigare, har nu uppdaterats för att förenkla för ridskolorna att haka på.

– Jag vill verkligen understryka att WE ­verkligen är för alla och att det är lätt att lägga upp det för ­olika individer. Jag vet många som exempelvis rider nordsvenskar eller islänningar och som kanske inte känner sig välkomna inom exempelvis ­dressyren får en helt annan känsla när de är med och rider WE.