Text: Sofia Johansson Foto: Susanne Walström

Det är en härlig sensommardag i september och i hagen vid Gustaf Jonssongården i Holmtebo utanför Valdemarsvik är det full fart. Överallt syns rufsiga pannluggar och yviga manar sticka upp ur gräset när 30 connemaraponnyer i olika åldrar och färger betar bredvid varandra. I hagen går ston tillsammans med sina föl som fötts i år, men även några ettåringar och tvååringar. Och för många av de här ponnyerna finns det redan en plan. Det är de som ska bli framtidens ridskolehästar.

Men för att förstå hur allt började får vi backa bandet ungefär 25 år. Det var då uppfödaren Elisabeth Ljungstorp startade Holmtebo stuteri tillsammans med sin familj. Sedan dess har över 100 föl fötts på gården.
– Jag är hästnörd och gillar alla hästraser, men det var nog en slump att det blev connemara från början. Jag var på ridläger och tyckte väldigt mycket om just dem. De är nyfikna, framåt och smarta, trevliga, fina och sunda hästar med väldigt trevligt temperament, säger hon.
Hon berättar också hur fascinerad hon är över connemarans historia på Irland.
– Den har använts till allt. Från att springa kapplöping på stranden och dra in lite extra pengar till familjen till att dra hem torven och köra till kyrkan till att också vara fina vackra utställningsdjur. Friska och sunda hästar som också ska prestera.

Att det är svårt att hitta lämpliga hästar till ridskolor är det många som har erfarenhet av. För att lösa detta har ridskolor olika strategier. En del väljer att importera vuxna hästar från andra länder, en del köper före detta tävlingshästar och en del föder upp själva hemma på ridskolan. Sedan cirka 20 år har uppfödaren Elisabeth Ljungstorp ett nära samarbete med olika föreningar som gärna vill ha connemaraponnyer till ridskolan. Ett projekt som inleds redan när fölet är litet – och ibland till och med så tidigt som när stoet är dräktigt.
– Många kommer hit och väljer ut ett föl. Då diskuterar vi vad som kan passa.
Andra gör en beställning redan innan fölet är fött.
Hon berättar om en ridskola som blev så förtjusta i en ponny de tidigare köpt att de ville ha ett till föl från samma sto.
– Man vill ha en till likadan för att den förra var så bra.

Det vanliga är sedan att fölet får bo kvar på Holmtebo tills den är 2,5–3 år innan det flyttar till ridskolan och utbildas där.
– De första åren är jätteviktiga. De får växa upp i flock och med andra unghästar. De ska ha mycket utevistelse och kompisar. De ska ha bra foder och någon som tar hand om deras hovar på bästa sätt. Det ska vara som på ett femstjärnigt hotell, säger Elisabeth Ljungstorp.
På Holmtebo går ponnyerna i flockar.
– De går i stora hagar med bra bete som passar för ponnyer. Hagarna är kuperade och nästan alla hagar har en egen å, eller en sjö dit de kan gå och dricka och plaska i.
På somrarna går ungstona tillsammans med äldre ston med föl.
– Det är väldigt bra för dem att bli fostrade av någon som är äldre, säger hon.
Årets föl går tillsammans med sina mammor fram till årsskiftet. Sedan vänjs de av och får flytta in i boxar. Till en början står de ofta två och två eller tre och tre i större boxar innan de får en egen box.
Under tiden på Holmtebo läggs också grunden för hanteringen.
– Vi försöker att göra lagom. Vi sätter på grimma och leder dem till och från hagen varje dag och de blir då vana att hanteras. Då kan de grunderna när de kommer till ridskolan.

Som uppfödare tycker hon att fler ridskolor borde våga tänka mer långsiktigt genom samarbeten.
– Det handlar om att våga prova. Jag tror att många ridskolor är rädda för att det ska kosta och att man hellre letar efter någon slags quick fix för att man behöver en häst nu.
Hon anser inte heller att det behöver bli så mycket dyrare, även om man köper hästen tidigt och att det då tar flera år innan den kan börja jobba och tjäna pengar åt ridskolan.
– Jag tycker att det är smart av de ridskolor som vågar tänka i ett vidare perspektiv. Det här är ju ett annat sätt att sprida ut kostnaden mot vad det kostar att exempelvis köpa en äldre häst. Även om du exempelvis köper en åttaåring så behöver den också skolas in på ridskolan.
– Nu får du en svenskfödd häst där du vet vad den varit med om. Du vet vad den har gjort och vilka skador den kan ha haft. Det har du ju ofta ingen aning om annars. Och att du vet allting gör förhoppningsvis att du köper längre hållbarhet.
Att sälja till ridskolor känns också bra i magen.
– Jag tycker att ridskolan är ett bra hem, där sköts de om på bästa sätt, av människor med utbildning, de har kompisar och daglig utevistelse, säger hon.
Hon tycker också att det är väldigt roligt att kunna följa sina uppfödningar och höra hur det går för dem.
– Jag har fått väldigt mycket kontakt med ungdomar och vuxna som ridit på våra ponnyer och i somras kom en tjej som ville se var hennes drömponny på ridskolan hade blivit född. Det är jättemysiga historier som ger en så mycket tillbaka. Det är så roligt att kunna leverera hästar som gläder så många andra.

Men det är inte bara ridskolor som fastnar för connemaror från Holmtebo. De säljs även som tävlingsponnyer till barn och ungdomar och flera av dem har gått SM i både hoppning och dressyr.
– Vi avlar ju inte specifikt för ridskola utan alla ryttare behöver ju en häst som har en frisk och sund häst med bra temperament, balanserade gångarter och bra exteriör. Och en stor del, nästan 50 procent är faktiskt också vuxna kunder som vill ha en bussig häst som de både kan tävla och rida ut i skogen med.
Hon berättar att hennes äldsta kund är en kvinna som är en bit över 70 och som nyligen köpt en ettåring.
– Oavsett om man är ridskola, tävlingsryttare eller promenadryttare vill man ju ha en häst som har förtroende för en och som jag kan bonda med och ha en god relation till. Det blir ju mycket roligare då.