Ett 50-tal personer samlades i helgen i småländska Örserum. Merparten av deltagarna designar och bygger terrängbanor och/eller har uppdrag som Teknisk delegat och Överdomare. Arrangör för träffen var Banbyggnadsgruppen i samarbete med Fälttävlanskommittén.

Målet på elitnivå är mästerskapsmedaljer och för att komma dit krävs en långsiktig satsning på att utveckla alla delar av sporten, på alla nivåer.

Förbundskapten Fredrik Bergendorff ser gärna fler internationella tävlingar i Sverige, gärna också någon på fyrstjärnig nivå.
- Att ha möjlighet att starta och kvala på internationella tävlingar i Sverige skulle vara värdefullt för många ryttare, konstaterar Fredrik.

Det blir ofta fokus på de större tävlingarna men under helgen betonades betydelsen av att hitta strategier även för lägre klasser. Ett förslag var att titta på H100/P90 som är klasser innan ekipagen kommer ut och rider internationellt.

- Man skulle kunna se över vilka faktorer som är viktiga för att skapa bra ridning på terrängbanan, menar Fredrik Bergendorff och ger ett exempel.
- Början av banan ska vara inbjudande och skapa bra bjudning och tempo innan det blir mer tekniskt, även om det inte är svåra frågor i H100-klassen heller.

Med en likriktning för hur H100-klassen ska utformas får ryttaren med sig goda erfarenheter av bra ridning upp i klasserna.
- Och jag tror även att tankesättet kommer att droppa neråt i exempelvis H90, säger Fredrik

Underlag diskuteras mycket inom ridning men vad är ett bra underlag för terräng? Frågan är retorisk och det finns inget enkelt svar på den. Även olika typer av hinder, ändamålsenliga linjer och kombinationer samt att upprätthålla ett bra tempo diskuterades, så att det inte blir ”banhoppning i terräng”.

Ett ämne som engagerade under helgen var träning och träningsbanor. Att bygga och underhålla en terrängbana kräver stora resurser medan tävlingssäsongen och antalet starter är begränsade.

Att tillåta träningar ger inkomster till föreningen eller den som tillhandahåller banan och det finns stor efterfrågan på träningstillfällen hos ryttarna. Frågan är vem som ansvarar för standarden på bana, hinder och underlag vid träning. Vilken nivå på kompetens ska krävas på banbyggare, tränare, ryttare eller kanske föräldrar? några av de närvarande tränarna var överens om att de har ett stort ansvar.
-Det är tränarens ansvar att anpassa träningen efter eleven och att använda hinder som är "träningsbara", menade Anna Felé.

Ett arbete har startat i Banbyggnadsgruppen för att se över utbildningsgång för banbyggare. Första steget är att fastställa några nya begrepp angående roller. Hittills har det hetat Banbyggare i Sverige och på senare år även Bandesigner, efter internationella termer som Course Designer och Course Builder.
- Banbyggare är en roll, designer är en behörighet, säger Anton Synnerdal som är delaktig i utvecklingsarbetet.

Ett förslag är att använda begreppen Designer och Hinderbyggare och att utbildning ska ske i flera steg, där det första steget är gemensamt. Den fortsatta utbildningen har sedan olika inriktningar som ska gå att kombinera utifrån intresse och behov.

Det finns bra utbildningsmaterial att utgå ifrån. Detta ska ses över och i vissa delar digitaliseras, i samarbete med Utbildningssektionens översyn av funktionärsutbildningar.

Så småningom kommer också nya auktoriseringar att tas fram. Arbetet är påbörjat men förändringen kommer att ske över tid.
- Det kommer inte att förändras i närtid och den som är auktoriserad idag kommer att fortsätta vara det, säger Anton Synnerdal.

Här finns medlemmarna i Banbyggnadsgruppen, med mailadresser.