Sommaren går mot sitt slut och Carl Hedin har precis packat klart och lämnat Särö, en av hans platser i livet. När Häst&Ryttare når honom över telefon för att prata om ridsportens framtid är han på väg hem till Stockholm med sina
hästar. I samma stund pågår ridsport-VM i tyska Aachen. Över en halv miljon besökare väntas följa mästerskapet från läktarna. Det råder ingen tvekan om att intresset för ridsport är jättestort. Samtidigt pågår det en debatt i samhället om hästens välfärd och de etiska aspekterna av att tävla med djur, vilket har stor betydelse för sportens framtid.
– Den viktigaste frågan för ridsporten framåt är hästvälfärden. Vi måste vara modiga, ta upp ”råttan” på bordet och prata om de utmaningar som finns, säger Carl Hedin.
– För att vi ska kunna fortsätta träna och tävla med hästar i framtiden krävs det att sporten har samhällets acceptans, det man kallar ”social license to operate”, ett social ja till att verka (reds översättning).

– Den viktigaste frågan för ridsporten framåt är hästvälfärden. Vi måste vara modiga, ta upp ”råttan” på bordet och prata om de utmaningar som finns

I en brittisk studie från den internationella organisationen World Horse Welfare svarade 20 procent att de tycker att det är fel att använda hästar i sport. Nästan hälften, 41 procent, kunde tänka sig det om hästvälfärden blir bättre.
– Varje dag möts jag av bilder och kommentarer på nätet där man kritiserar hästvälfärden. Vi ska inte tro att det här kommer att blåsa över. Att hästens välfärd får så stort fokus just nu är ingen slump.

Ridsporten granskas allt hårdare, samtidigt som forskningen lär oss mer om hästens beteenden och behov. Men i grunden handlar det om att hästens ställning i samhället har förändrats, menar han. Hästen har fått högre status och ses i dag alltmer
som en familjemedlem eller ett sällskapsdjur. Med det kommer högre krav på hur hästen tränas, hålls och tävlas – en förändring som vi är mitt i.

– Frågorna som lyfts är ju positiva för hästarna. Och eftersom vi vill våra hästar väl är det här bra för oss alla.
– Jag tror att utvecklingen liknar den som har skett inom hundträning, där man har gått mer mot mjuka metoder och positiv förstärkning. Det är rimligt att tro att ridsporten rör sig i den riktningen också.

Carl Hedin ser på hästvälfärd som två delar. Den ena delen handlar om
hur hästen har det i mötet med människan – i träning, tävling och hantering. Den andra handlar om hur hästen har det under resten av dygnet, med tillgång till flock, tuggtid och rörelse.
– Det viktigaste är att få till en attitydförändring kring hur vi tränar och håller våra hästar. Att vi flyttar gränsen för vad vi tycker är okej att göra mot hästen.
– I det ingår att utbilda ryttare, ledare och alla som håller på med hästar i forskningsbaserad hästkunskap och inlärningsteori. Varje hästmänniska måste förstå varför en häst går åt sidan när vi trycker med sporren eller varför den kommer när vi skramlar med en hink.

Carl Hedin berättar att det inte är ovanligt att han träffar människor som aldrig har satt sin fot i ett stall. Han är van vid att få frågor som ”varför har ni ett bett i hästens mun?” eller ”tycker hästar ens om att bli ridna?”.
– Man måste förstå att det finns människor som går in på en hästtävling och får samma upplevelse som om du eller jag skulle gå in på en cirkus med vilda djur.
– Min upplevelse är att ridsporten måste rikta strålkastaren mot sig själv. Det är naivt att tro att allmänheten ska forma sig efter ridsporten. Det är ridsporten som måste följa samhället.

Han menar att sportens regler behöver ligga i linje med vad allmänheten tycker är acceptabelt i träning och tävling med hästar. Regler är också viktiga för att styra utvecklingen. Han skulle exempelvis vilja öppna upp för bettlösa alternativ inom dressyren och möjligheten att använda rösten som hjälp.
– Regler gör skillnad. Se exempelvis mun- och nosgrimmekontrollerna som för sporten i rätt riktning.

Min upplevelse är att ridsporten måste rikta strålkastaren mot sig själv. Det är naivt att tro att allmänheten ska forma sig efter ridsporten. Det är ridsporten som måste följa samhället.

När det kommer till att tävla med hästar har Carl Hedin landat i ett synsätt som han är trygg med. Han beskriver det som två cirklar som överlappar: den ena handlar om tävling, prestation, mål och resultat.
Den andra om hästvälfärd. Vägen framåt är där de möts.

– Jag tror inte att min häst Ville måste älska att tävla Grand Prix, men jag vill att han ska vara trygg och bekväm med uppgiften. I utbyte mot timmarna under sadeln försöker jag ge honom ett fullgott hästliv med allt vad det innebär.
– Samtidigt är det här jag lätt kan gå vilse. När viljan att prestera blir större än viljan att lyssna på hästen. Hästen måste alltid komma först. Man kan aldrig kräva lika mycket av en häst som av en mänsklig atlet, för hästen har inte själv möjlighet att välja att delta.

Formuleringar som att ”vinna till varje pris” eller hårda metoder som förklaras bort som tradition, kultur eller nödvändighet hör inte hemma i en sport med djur. Däremot ser han gärna större öppenhet och mer insyn, bland annat med öppna framridningar.
– Vi kan inte gå runt med känslan av att vi har något att dölja.
– Samtidigt är jag livrädd för att sätta på mig en gloria. Jag har också stunder när jag brister, när jag har varit lite mer dominant mot en häst.

Men jag försöker hela tiden röra mig i rätt riktning. Jag måste träna mina hästar på ett sätt som jag kan vara stolt över. Kan jag inte det, då är det inte värt det.

Med utvecklingen kommer också många möjligheter. En starkare hästvälfärd kommer att locka fler deltagare till sporten, eftersom nästa generation ställer högre krav på att hästarna har det bra. Carl Hedin tror även att vi vinner på att i högre grad lyfta fram det som gör sporten unik – mötet mellan häst och människa.
– Människor mår bra av att vara med djur. Och i takt med att vi lever alltmer digitalt ökar också längtan efter att komma bort från skärmarna och göra något där du inte ens kan hålla mobilen i handen. Där kommer hästar in på ett fantastiskt sätt.

Människor mår bra av att vara med djur. Och i takt med att vi lever alltmer digitalt ökar också längtan efter att komma bort från skärmarna och göra något där du inte ens kan hålla mobilen i handen. Där kommer hästar in på ett fantastiskt sätt.

Genom att bredda sporten kan man också nå nya målgrupper och få fler tävlingsstarter.

– Många ridskolor gör redan ett bra jobb och har en bred verksamhet där eleverna kan umgås och träna med hästar på flera olika sätt, men det finns säkert mer att göra. Alla som börjar på ridskolan drömmer inte om att bli elitryttare. Jag tror också att vi behöver bli bättre på att bjuda in människor som redan håller på med hästar, så att de känner sig välkomna inom förbundets paraply. Att öppna för ”ridtravar-SM i dressyr” eller tävlingar i belöningsbaserat.

Carl Hedin är tydlig med att han inte ser förändring som ett hot mot sporten, utan som något positivt.

– Förändringen kommer vare sig du gillar den eller inte – så ”buckle up”. I sådana här tider skapas också många möjligheter, så man har allt att vinna på att ligga i framkant.

TEXT: FRIDA BANK FOTO: SUSANNE WALSTRÖM