Text: Sofia Johansson Foto: Mattias Burling

I en box hänger en bläckfisk i tyg, i en annan en mjukisko. I flera hänger mineralbollar som hästarna slickar på. När hästarna är på resa gör hästskötarna allt för att det ska kännas som hemma.
Följ med Häst & Ryttare in i tävlingsstallarna.

Vi tar hissen några våningar ner från läktaren på Sweden International Horse Show i Friends Arena. Efter några minuters promenad genom kulvertar och en lång gång öppnar sig plötsligt en annan värld, långt från det shoppingmyller som vi nyss var mitt i. Det luktar nytt spån. Det luktar hö. Det luktar häst.

De allra flesta stora internationella ridsporttävlingar sker på idrottsanläggningar eller konsertarenor där det vanligtvis spelas fotboll, ishockey eller står världsartister som Taylor Swift på scenen. Under några dagar försvinner isen eller gräset och i stället förvandlas arenan till en ridbana. Inför OS 2024 har det tagit över två år att bygga upp en helt unik ridsportanläggning vid det franska slottet i Versailles utanför Paris. Men det är ju inte bara själva tävlingsbanorna som måste byggas. Det behöver ju också finnas plats för stjärnorna – hästarna. På Friends Arena i Solna byggs det varje år upp hundratals tävlingsboxar för några dagar. Det fraktas dit flera ton spån, hö och halm.

I tävlingsstallarna är det lugnt och stilla, men ändå fullt av aktivitet. Det ryktas, knoppas, mockas och putsas. I ett hörn tittar Peder Fredricsons Hanson WL nyfiket ut från sin box. I boxen bredvid står en annan av Grevlundagårdens tävlingshästar: Vroom de la Pomme Z. Hästskötaren Madelene Nord står bredvid och sköter just nu om utrustningen. Hon har jobbat hos Peder Fredricson i fyra år. Sedan dess har det blivit många tävlingar.
– Det bästa och roligaste är att vara ute med hästarna, att få resa med dem och ta hand om dem, säger hon.
Som hästskötare är hon den som tillbringar mest tid med hästarna när de inte rids.
– De betyder jättemycket för mig. Jag gör allt för dem. Mitt fokus är ju att de ska vara friska och sunda och ha det så bra som möjligt så att de kan prestera bra. De är ju elitidrottare, säger hon.

En viktig del är att skapa rutiner som gör att livet på resande fot blir så likt livet hemma i stallet som möjligt. Madelene Nord är på plats och morgonfodrar och även den siste att lämna stallet för natten. Varje hästskötare är där och tar hand om sin häst.
– Även om vi är många hästskötare som känner varandra väl känner vi ju inte varandras hästar på samma sätt. Vårt jobb är ju att vi ska känna dem så bra att vi kan se om det är något som avviker och då vill man upptäcka det snabbt.
Av hästarna på Grevlunda är det Hansson WL och Catch Me Not S som hon jobbat med längst.
– De är som två små gamla farbröder. De är båda supersnälla. Charlie (Catch Me Not S) har ett otroligt stort hjärta, han vill alltid göra sitt bästa, men han är också bestämd och vet vad han vill så man vet precis vad han gillar och inte gillar.

Louise Barraud blev 2023 utsedd till Årets hästskötare vid Ryttargalan. Hon har arbetat åt Henrik von Eckermann i fem år och är den som tar hand om världens just nu bästa häst – King Edward.
– Jag är väldigt stolt över honom. Jag är också tacksam för att Henrik litar på mig och att vi har kommit så här långt, säger hon.
– Det är väldigt roligt att få vara med och följa hästarnas framsteg och se hur de presterar bättre och bättre och trivs med vad de gör.

Vid varje tävling är Louise Barraud den som följer med hästen från boxen, till framhoppningen och sedan till tävlingsarenan. Hela tiden med ryktväskan på ryggen. När Henrik von Eckermann rider in och väntar på startsignal skyndar hon sig upp på läktaren för att hinna filma så att han kan se sin runda direkt när den är klar.
– Men jag är så nervös så jag tror inte att han kan se på så många av mina filmer för de är så ostadiga och skakiga, säger hon och skrattar.
Dessutom gäller det för henne att snabbt kunna läsa av hur nöjd han är med sin ritt efteråt, något hon lärt sig under åren.
– Jag brukar vänta på och se på hans ansiktsuttryck och om han säger något. Om han är tyst och ser sur eller besviken ut brukar jag bara låta det vara och vänta tills det har lagt sig.

Men oavsett hur det har gått bjuds hästarna alltid på godis och klappar direkt när de kommer ut från arenan. Är det King Edward vill han helst ha karameller med smak av mango/papaya. När lastbilen rullar mot OS i Paris kommer det absolut att packas en del godis. Och för Louise Barraud väntar en ny upplevelse.
– Jag har ju varit med på VM och EM, men OS känns som något annat. Det känns både pirrigt och spännande, säger hon.