Text: Sofia Johansson

Den vita armbindeln som symboliserar att han är världsetta börjar se lite sliten ut. Den är välanvänd, skrynklig och sitter fast med en säkerhetsnål. Sedan Henrik Von Eckermann tog emot den i augusti 2022 har ingen annan kommit åt den. Men han är långt ifrån mätt. Något som saknas är ett individuellt OS-guld.
– Det finns mycket kvar på listan att vinna, men självklart är det här det största som finns kvar. Jag kommer att göra allt i min makt för att det ska hända, men det vore ju lite overkligt. Fast det har ju skett under förut, säger han.

Vid OS i Tokyo slutade Henrik von Eckermann fyra individuellt. Den kvällen gick han och la sig tidigt. Peder Fredricson, som tog silvret, har efteråt berättat hur han gömde undan sin medalj när han kom hem till deras lägenhet i OS-byn den kvällen för att den inte skulle reta upp lagkompisen.
Alla som hört Henrik von Eckermann analysera sin ridning efter en runda har troligen märkt hur kritisk han kan vara. Mot sig själv.
– Jag känner ingen press från omvärlden utan det är jag som sätter stor press på mig själv hela tiden.
– Det är nu jag har de här möjligheterna och måste lyckas. Annars blir det ingenting, säger han.

Direkt efter världscupfinalen i våras fick King Edward några veckors vila och återhämtning innan uppladdningen inför OS drar i gång. Under den tiden har han tillbringat den största delen av tiden i hagen. Han gillar morötter och äpplen men inte bananer. Han kan vara ganska irriterad när han ryktas men ser verkligen ut att njuta när landslagets fysioterapeut håller på med honom.
– För mig är det så otroligt viktig att ha den där känslan av att vi har gjort allt vi kan för hästarna, säger Henrik von Eckermann.
– Vi måste vara försiktiga med dem och se till att de alltid kommer först. Det funkar ju inte att säga ”lyckas vi inte den här veckan är det bara att vi startar lastbilen och kör nästa vecka igen”. Det går inte. Kör man på så har man ingen häst kvar sen. Man måste hålla sig till en strikt plan och det är jag väldigt noggrann med.

Från början var tanken att hustrun Janika Sprunger skulle tävla King Edward men när hon blev gravid ändrades planerna.
– Jag är extremt tacksam över att just den här hästen kom precis i den tiden då jag hade möjlighet och kunskap att ta hand om honom och förvalta hans kvalitet. Att ta upp hästar till svår hoppning, få framgång och åka på den första vågen är en sak. Men att hålla dem motiverade, friska och sunda är en annan.
– Även om han är världens bästa häst förändras även han. Jag måste vara beredd på att hela tiden känna av vad som ändras, vad som händer och hur man ska hålla honom i form.

Under sin karriär som hoppryttare har Henrik von Eckermann gått tusentals banor och hoppat fram på tävlingsarenor över hela världen. Ändå tar han sig an varje ny bana med samma fokus som att det är hans allra första. Han stegar och räknar målmedvetet och koncentrerat. Han vänder och vrider på distanser, avstånd och olika linjer. Han är helt inne i sin bubbla och pratar knappt med någon annan när han går banan. Inget är för obetydligt för att lämnas åt slumpen. Varje liten detalj beror också på vilken häst han ska rida. Ett visst antal meter mellan två hinder kan betyda olika antal galoppsprång beroende på häst.
– Alla hästar är olika. Det gäller att känna sin häst. På världscupfinalen gjorde alla andra åtta galoppsprång mellan hinder ett och två, medan jag och King Edward gjorde sju hur lätt som helst, säger han.

Till Gothenburg Horse Show i våras hade han med sig King Edward och Iliana. Två hästar som betyder mycket för honom, men som är helt olika.
– Att jämföra King Edward med Iliana är som att jämföra äpplen med päron, säger han och går in på hur viktigt det är att ha med sig hästens förutsättningar även när han går banan.
– Det gäller att veta hur hästen hoppar. Om den landar lite kort bakom en oxer eller hoppar lite långt över ett räcke påverkar det distanserna. Det gäller att veta och vara noga, säger han.
En viktig del i förberedelserna är också att planera och genomföra framhoppningen på ett så bra sätt som möjligt och att komma ihåg för vems skulle den är till – och varför.
– Den är inte en träning. Det handlar endast om uppvärmning av hästen. Ingenting annat, säger Henrik von Eckermann engagerat.
Det märks att detta är ett ämne han brinner för.
– Ibland känns det som att folk tror att framhoppningen är någon slags höjdhoppning.

För att sedan ge både sig själv och hästen så bra förutsättningar som möjligt ser han till att börja rida fram i god tid.
– Jag vill se till att jag och min häst har en så lugn och avspänd framhoppning som möjligt. Om jag vet att hästen är uppvärmd och musklerna är varma har jag tid på mig även om något händer. Jag vill vara väl förberedd och ett steg före.
– Alla vet att det lätt blir väldigt stressigt på framhoppningen. Det är andra som rider som du inte har makt över och som inte alltid har koll på läget. Då handlar det om att hålla sig till sina rutiner och ha fokus på sig och sin häst. Även om saker händer gäller det att vara trygg med det man ska göra.

Ta gärna hjälp av tränare på framhoppningen.
– Det är viktigt att ha ett team som man kan förlita sig på och som känner en och ens häst. Men det är också väldigt viktigt att inte lyssna på en massa olika människor som inte har någon aning om hur just din häst är.
– Ibland ser jag folk som frågar alla möjliga personer men det är helt omöjligt att få det svaret man vill om personen inte känner din häst.
Han tar sig själv som exempel:
– Även om jag har mycket kunskap kanske jag inte är rätt person att hjälpa ett ekipage jag inte känner. Då kan nog en tränare som känner ryttare och häst ge bättre hjälp.
– Så är det ju för mig också. Även om jag är jättebra kompis med Marcus Ehning, som är en av de bästa ryttarna i världen, håller jag mig fortfarande till min plan även om han gör något annorlunda. Jag behöver inte ändra min plan utan det handlar om att känna min häst bäst.