Text: Sofia Johansson

Funktionärerna har knappt hunnit bygga klart innan ryttarna strömmar in på banan. Plötsligt är det ett myller av vita ridbyxor, välputsade stövlar och kavajklädda personer som målmedvetet går från hinder till hinder. Det kan till en början verka både rörigt och smått kaotiskt, men trots att det också spelas hög musik och det är folk överallt ligger koncentrationen i luften.
– Jag går alltid banan två gånger. Är det verkligen viktigt går jag den en tredje gång. I min hjärna så rider jag banan. Jag programmerar den där, säger Rolf-Göran Bengtsson, 62. Med sin otroliga rutin är han en legendar inom hoppningen. Han har deltagit i OS fem gånger och har en hel uppsjö medaljer från olika mästerskap.

Varje ryttare har sitt upplägg och sin strategi när de går banan. Men en sak är gemensam – att komma förberedd och utgå från vem de rider.
– Först och främst tänka på vad det är för häst jag har. Sitter jag på en häst med liten eller stor galopp, säger Rolf-Göran Bengtsson.
Ett misstag en del ryttare gör är att tänka att banan börjar vid första hindret. Men själva anridningen och vägen dit inleds ju långt innan dess.
– Jag behöver se hur jag kommer till hinder nummer ett. Det är en punkt man inte får missa, att man inte har en plan för vägen till startlinjen och hinder nummer ett.
– Tidigare i dag var jag själv illa ute när jag var på fel ställe inne på banan när klockan ringde. Jag hann inte så långt som jag ville utan fick ta en genväg mot första hindret, säger han.

När Rolf-Göran Bengtsson går banan stegar han noggrant mellan hindren. Hur de står och åt vilket håll de rids kan vara avgörande.
– Om ett hinder ligger i riktning från ingången får jag tänka lite mer framåt. Om hindret är mot ingången brukar det gå lite lättare och då får jag balansera upp lite mer, säger han.
Han gör alltid upp en plan A och en plan B för hur han ska rida. Om han har en starttid lite längre bak brukar han titta på de första ryttarna, bland annat för att se hur lätt eller svårt det är att hålla sig inom maxtiden. Verkar tiden vara svår att hålla planerar han för alternativ där han hoppas kunna spara delar av sekunder. Finns det möjlighet att hitta en kortare väg så att det går att plocka bort ett galoppsprång kan det göra stor skillnad i slutet.
– I ett hörn kanske jag väljer mellan att rida sju steg lite framåt eller välja åtta steg och då hålla mig lite på ett ytterspår.

Många hinder är färgglada och det ena ser mer spektakulärt ut än det andra. Men att fokusera för mycket på om hästen kanske kommer att reagera särskilt på något hinder gör ofta mer skada än nytta.
– Det är alltid farligt att tänka så. Då bygger man svåra hinder för sig själv och bygger upp dåliga bilder. Det är inget bra, säger Rolf-Göran Bentsson.
I stället är det bättre att fokusera på att rida extra noggrant vid dessa hinder för att skapa bästa förutsättningar och göra det så enkelt som möjligt för hästen, säger han och fortsätter:
– Ett vanligt fel är att man i stället tutar på allt för starkt om man rider mot ett sådant hinder och tänker att hästen kanske inte gillar blått eller att den är rädd för blomman som står vid sidan.
– Då ger man sig själv problem och kanske attackerar hindret för hårt. Då kanske hästen hoppar för flackt och river. Eller så river den hindret efter för att den flyger in i den distansen.

Inför just den här klassen har bangången blivit något försenad så för de första ryttarna är det ganska ont om tid. Några har bara ett par minuter på sig. Tack vare sin rutin kan Rolf-Göran Bengtsson effektivt och snabbt bilda sig en uppfattning om hur han ska rida, men helst hade han haft mer tid.
– Men jag får inte låta stressen av att det är ett kort tidsrum hamna i min häst. Jag får bara skynda mig, men ändå på ett organiserat sätt, utan att bli stressad.

Inför just den här klassen har bangången blivit något försenad så för de första ryttarna är det ganska ont om tid. Några har bara ett par minuter på sig. Tack vare sin rutin kan Rolf-Göran Bengtsson effektivt och snabbt bilda sig en uppfattning om hur han ska rida, men helst hade han haft mer tid.
– Men jag får inte låta stressen av att det är ett kort tidsrum hamna i min häst. Jag får bara skynda mig, men ändå på ett organiserat sätt, utan att bli stressad.