Annons
Annons

Ridningen är inte det viktigaste

Uteritt i Fagersta. Ola Andersson i täten och Kari Katainen i bakgrunden.

Foto: Fagersta Ryttarklubb

Hos Fagersta Ryttarklubb har man sett till att underhålla de pensionärer som redan finns i föreningen, och har fått se hur de har blivit fler under projektet Ridsport för äldre.

– En särskild utmaning har varit att hitta dem som sitter hemma ensamma, berättar verksamhetschefen Jimmy Kättström.

– Vi har ju ett gäng pensionärer som alltid har hängt här hos oss och alltid spenderat mycket tid här. Så vi tänkte att vi inte behövde krångla till det utan bad dem helt enkelt att bjuda in bekanta, säger Jimmy Kättström.

– Det kunde vara vänner som antingen haft en koppling till hästvärlden tidigare eller som bara ville komma hit och äta en lunch här med oss. De som då ville rida gjorde det. Andra lunchade bara och pratade och sedan tog vi en promenad.

– Vi har fokuserat på umgänget och det har visats sig att det är väldigt uppskattat bara att få komma ut.

När sedan coronapandemin bröt ut så kunde många ändå fortsätta att komma till ridskolan eftersom ytorna är stora och det bara är lite folk i stallarna under dagtid, säger Jimmy Kättström.

– Det blev ett sätt att undvika den ensamhet som många drabbades av under delar av pandemin.

Just att hitta de ensamma är det som har varit mest spännande med projektet, tycker Jimmy Kättström. Han tror att de redan aktiva ändå hittar sina aktiviteter, via PRO (Pensionärernas Riksorganisation), bekanta eller annat.

– Men det är de ensamma som jag vurmar för. De här timmarna på plats hos oss ger så många timmar runt omkring – något att prata om när man kommer tillbaka till sitt äldreboende till exempel.

Citatikon

De fikade här och borstade en häst och vännen blev riktigt glad och lycklig


Han berättar om en kvinna som med sina knappt 50 år i och för sig faller utanför projektets åldersram, men som är sjukpensionär och har sitt hem på ett boende.

– Hon skrev hit om att hon inte mådde bra och frågade om hon fick komma och hjälpa till. Men hon hade inget körkort, skrev hon, och då svarade jag att jag kunde plocka upp henne med min bil på morgonen. Nu är hon här tre dagar i veckan och säger att hon aldrig har mått så bra.

– Det här har också spridit sig på hennes boende och hon har tagit med sig en vän som sitter i rullstol och som känt sig isolerad. De fikade här och borstade en häst och vännen blev riktigt glad och lycklig.

– Nu ska boendets hela avdelning komma hit en dag, sex personer, säger Jimmy Kättström.

Han tycker att det fysiska och psykiska välmåendet hänger ihop, blir till en enhet.

­– Kommer du inte ut och rör på dig så rasar ju hela kroppen samman och då mår du sämre också psykiskt. Det här är särskilt viktigt när man har blivit äldre.

­– Här i stallmiljön blir det också en naturlig fysisk rörelse som man kanske inte ens tänker på. Man går runt och tittar på hästarna eller tar en sväng in i ridhuset för att titta när andra rider.

– Ridsporten är ju så mycket förutom själva ridningen. Man behöver inte ens sitta på en häst. Hur fysiskt är det inte att bara borsta, mocka, rykta? Du kanske inte fysiskt kan sitta upp på en häst, men du kan borsta hästar eller sopa stallgången. Eller kanske ta ansvar för kafeterian, som inte kräver den fysiska ansträngningen, men som ger ett möte med andra människor och här i stallet även med unga, som också blir så häftigt.

Att umgås med hästar skapar gemenskap för alla åldrar. Här Carina Flodström och William Kättström.

Foto: Fagersta Ryttarklubb

– De yngre ser en fantastisk trygghet i de äldre, och de äldre får lika mycket tillbaka i nya kunskaper och smittas av de ungas liv och rörelse. Här sker ett utbyte.

Han säger att pensionärsgänget hos Fagersta RK har blivit en viktig del av verksamheten och att föreningen kommer att fortsätta jobba med detta.

– Vi har gjort ett infoblad för att kunna bjuda in där det står att ”du är alltid välkommen” hit. Vi har börjat jobba mot äldreboenden, men där satte coronan lite käppar i hjulet.

– Tanken var att vi via hemtjänstpersonal skulle kunna plocka upp personer som är pigga och skulle kunna delta i aktiviteter, men inte gör det. Bjuda in via personalen, ordna transport hit och fixa fika här och en promenad eller så. För att visa att vi finns och att man är välkommen hit. Sedan sprids det genom kontakter människor emellan.

Citatikon

Det är bättre att försöka använda det nätverk som finns och få dem att bjuda med folk


– Jag tror inte på en generell inbjudan på en lapp på en anslagstavla eller så. Är man ensam och känner sig isolerad så vågar man nog inte nappa. Då är det bättre att försöka använda det nätverk som finns och få dem att bjuda med folk. Det gäller att ge den där pushningen som gör att man tar sig för och tar sig ut. ”Kom hit och fika med oss, du fikar säkert hemma ändå!”

– När nya kommer hit kan vårt eget pensionärsgäng bli en mentor som kan driva samtalet. Man behöver inte heller prata om hästar, även om de kan vara en bra sak att samlas kring.

Han säger att många av de äldre kommer från en familj där det en gång funnits djur i hemmet eller stallet.

– Djuren är ju så fantastiska på många sätt. Djuren ställer inga krav och inga jobbiga frågor. Det kan göra saken lättare att umgås med djur som ett socialt sammanhang. Tycker man om djur och har haft dem omkring sig så finns det inget bättre. Kanske har man lättare att umgås med dem än med människor? Då finns chansen här.

– Tanken med det här projektet är ju att ge fler äldre möjligheten att komma till ridsporten för att dels röra på sig, dels bryta en isolering.

Publicerad:

Tips från Jimmy Kättström, Fagersta Ryttarklubb

 

  • Det viktigaste är inte ridningen utan sammanhangen, att få en gemenskap. Kanske har man tidigare haft ett jobb som har gett ens identitet? Den försvinner som äldre liksom även vänner av olika skäl, och det blir till en ensamhet. Att i 70–80-årsåldern skaffa en ny gemenskap, hur lätt är det?
  • Gör inbjudan personlig. Det kan annars vara svårt att på egen hand ta sig till ett öppet hus om jag har hamnat i en negativ spiral i mitt mående.
  • Det är lätt att dra alla över en kam när man pratar om ”äldre”, men det är ett väldigt vitt begrepp. En del är helt pigga i kroppen, andra har svårt att röra sig. Bestäm var det största behovet finns hos just er förening.
  • Om det redan finns pensionärer i klubben är de en bra grund och det blir lättare att hitta andra äldre. De som befinner sig i en negativ spiral är annars svåra att hitta på grund av just sitt dåliga mående. Det är lätt att fastna i de dåliga tankarna och det blir inte så lätt att ta sig ur det på egen hand. Då kan man behöva någon som tar en i handen och säger: ”Följ med!”