TEXT: ELISABET HOFF FOTO: SUSANNE WALSTRÖM & EMMA LILJEGREN/FÖRSVARSMAKTEN

Signe Kvarnstrand, 20 år, från Björköby i Småland är Sveriges just nu mest framgångsrika unga ryttare i fälttävlan. NM-guldet i Össjö i september var hennes tredje i rad och tidigare i somras tog hon även hem SM-guldet.

Men till vardags blir det sedan en tid inte så mycket häst och ridning. Eller inte alls. I juli ryckte hon in i lumpen och bor i sovsal på regementet i Halmstad. Tidigare red hon sex dagar i veckan, nu blir det bara när hon kan åka hem på permission, ungefär varannan helg.

– Det fungerar bra. Vi har ett eget stall med två hästar och en ponny och mamma tar hand om Allan. Sen är det inga problem att få permis när det är mästerskap, som det nordiska, säger Signe Kvarnstrand.

Hästar har alltid varit en naturlig del i Signes liv. På farmors ridskola hemma i Småland lärde hon sig ridning från grunden och mamma Sofia Kvarnstrand har varit elitryttare i fälttävlan (då hette hon Sofia Andler). Ändå var det aldrig aktuellt för Signe att viga sitt liv åt hästarna. Värnplikten till exempel, var ett självklart val.

– Ända sedan jag var liten hörde jag pappa berätta om när han gjorde lumpen och det lät så roligt.

I våras gick hon ut fyraårigt tekniskt gymnasium. I mitten av juli ryckte hon in och blev placerad på Försvarsmaktens tekniska skola i Halmstad. Hon visade direkt att hon var av rätt virke genom att i ett första fystest (ett så kallat beep-test) slå kvinnligt kompanirekord. Sedan följde fältveckor med att till exempel gräva skyttevärn till klockan två på natten, och något som kallas prestationsdygn.

– Vi fick marschera i timmar med tung packning och utan mat. Det var roligt, men inte just då. Det var ett helsike, vi skulle pressa ut allt vi har i oss. Själv har jag hästarna att tacka för min kondition och envishet. Med hästar lär man sig att aldrig ge upp, säger Signe.

Under de första ponnyåren var det mest hoppning som gällde. Sedan kom D-ponnyn Golliath till familjen och gav blodad tand för fälttävlan.

Signe gillar verkligen allsidigheten i träningen och tycker att alla tre disciplinerna är lika roliga. Även dressyren.

Med Golliath blev det några riktigt fina toppplaceringar i internationell ponnyfälttävlan 2020 och 2021 innan ponnyåren var slut och det var dags för stor häst. Övergången kunde knappast hablivit bättre. Av fälttävlansfamiljen Josefsson fick hon låna Allan V, en rutinerad herre som bland annat har gått ett senior-EM med Malin Josefsson (numera Asai) i sadeln och vunnit Breeders två gånger.

– Det är jag evigt tacksam för. Allan har betytt så mycket. Han har lärt mig så mycket och i år köpte vi honom, säger Signe med värme i rösten.

Allan V är en komplett fälttävlanshäst, lika duktig i dressyr som i terräng och banhoppning. Han älskar att resa och tävla och visa upp sig, ju större tävling desto bättre. Men han är långt ifrån lättriden och behöver trygghet från sin ryttare. Nerverna ligger på utsidan och ju nervösare han blir desto lugnare måste Signe vara. Dessutom är han något av en avkastarkung. Även på tävling.

– Ja, ha ha. Det är lite roligt, han är antingen en vinnare eller så åker man i backen, säger Signe.

– Han är så jäkla snabb. Det är lite olika vad han gör, men han kan tvärvända och är jag inte beredd hamnar jag på marken. Peppar, peppar har jag inte slagit mig.

Dagarna före SM i Strömsholm i juni blev Signe avkastad två gånger och var på vippen att stryka sig. Men väl på plats gick det som tåget mot guld.

Efter sommaren, i de nordiska mästerskapen i Össjö i september, var det en delvis annan Signe Kvarnstrand som satt i sadeln på sin Allan. En envis tjej hade blivit ännu mer beslutsam.

Efter dressyren låg de tvåa. När startsignalen i terrängen gick hade himlens portar öppnat sig. Regnet vräkte ner, det åskade och blixtrade. Det gick knappt att se hindren. Allan skakade på huvudet av regnet i öronen och undrade liksom: Ska vi verkligen? Men Signe lät sig inte stoppas utan lotsade Allan felfritt genom banan och tog ledningen över de 43 andra ekipagen. När de gått i mål pausades tävlingen på grund av ovädret.

– Där kände jag att jag har fått en mycket snabbare reaktion, och jag hade bestämt mig för att vi skulle komma runt. Det fanns inget annat. Det kommer helt klart från lumpen, säger hon.

Nu är fälttävlanssäsongen över. Det kommer att bli lite dressyr och hopptävlingar men fokus ligger på nästa år. Då blir Signe 21 år och gör sitt sista år som young rider. Allan V blir 19 år. Han är fortfarande helt fräsch och håller han sig så är det stora målet EM 2026, som går i Sverige. Det vill Signe inte missa.

Men just nu ligger fokus på värnplikten. Signe stortrivs. Hon gillar rutinerna och disciplinen (även att bädda sängen och putsa kängor), kamraterna och befälen som hon tycker är mycket pedagogiska. Hennes rang är logistikgruppchef och som sådan ska hon se till att ”hennes” soldater kör lastbilar med ammunition och annan utrustning till rätt ställen vid rätt tidpunkter. Utöver det har hon påbörjat en gruppbefälsutbildning. När hon muckar i juni räknar hon med att ha kappsäcken full av nya kunskaper och meriter.

Framtiden är inte utstakad, men drömmen är att gå i sin pappas fotspår och driva familjeföretaget Kvarnstrands Verktyg vidare.

Och tävlingskarriären? Signe tvekar lite:

– Jag vill fortsätta men kanske blir det en paus efter Allan. Det är svårt att hitta bra hästar.

Men en sak är hon rätt säker på; som ryttare kommer hon att vara ännu starkare mentalt än innan hon gjorde lumpen.

– Det jag tar med mig är att jag vet att man klarar mycket mer än vad man tror. Även när man helst vill bryta ihop. Jag känner redan att jag litar mer på mig själv, är mer trygg i mig själv.