Text: Anna Carlehed Foto: Malin Grönborg

Det är måndag kväll hos Umeå Ryttarförening. Anläggningen Hippologum är stor och flera lektioner pågår samtidigt. Sorlet bland förväntansfulla elever blandas med klapprande hästhovar i stallgången till ridhuset. Ridläraren Anneli Persson samlar vant ihop nybörjargruppen med barn i åldrarna 7–12 år framför stallets reception. Här sitter alltid en stallvärd, med uppgift att hjälpa och guida den som behöver. Här finns också möjlighet att låna hjälm och säkerhetsväst. 

Maja Arvidsson, 9, går fram till stallvärden tillsammans med sin mamma Sara Arvidsson för att ta reda på vilken ponny hon ska pyssla om idag. Det blir Juni.

− Hon är gosig och snäll, säger Maja Arvidsson.

Dagens lektion handlar om att göra i ordning hästen inför ridning: borstning, sadling och tränsning. Anneli Persson tar med sig barngruppen till stallgången där ridskolans minsta ponnyer står. Ett av barnen sträcker upp handen för att nå ponnyn som i sin tur sträcker ut sitt huvud över boxkanten. Fingrarna stryks mot den lena pälsen.

Samtidigt som barnens lektion i stallet pågår är det dags för föräldrarna att få egen undervisning. 

− Föräldrarna är jätteviktiga för barnens upp-levelse. De skjutsar hit, ger mellis före träningen, peppar när det går dåligt och skulle barnet bli rädd eller det händer en olycka så vänder vi oss till föräldrarna. Om jag och föräldern har samma vision och föräldern förstår vad instruktören vill med upplägget blir det en positivare upplevelse för barnen och de lär sig bättre, säger ridläraren Anna Nenzén. 

Hon är en av initiativtagarna till föräldraut-bildningen som ridskolan startade för tio år sedan.

Att hålla utbildningar för både barn och föräldrar när nya grupper startar finns på många ridskolor i olika former. 

På Umeå Ryttarförening har man valt att undervisa barn och föräldrar var för sig. 

− Tidigare tog vi barn och föräldrar samtidigt, men det här fungerar bättre, säger Camilla Granberg, verksamhetschef.

Vid första tillfället fick föräldrarna blandannat testa att leda en häst. Den andra gången pratade Anna Nenzén om hästens beteende. Det här är tredje och sista lektionen. Föräldrarna har kunnat förbereda sig med att se en film som mejlats ut i förväg.

− Målet idag är att de vuxna ska få en demonstration av hur man gör i ordning hästen inför lektionen och att de ska hinna ställa frågor i lugn och ro, utan att barnen är med och tar uppmärksamhet, säger Anna Nenzén.

Ponnyn Flingan, 15, är avslappnad under lektionen. Hon klipper med öronen och nosar nyfiket när någon närmar sig. Lugnet smittar av sig. Föräldrarna lyssnar koncentrerat. 

Niklas Gyllingmark har ingen tidigare vana av djur överhuvudtaget. Men nu har han två döttrar som rider. 

− Första gången var det nytt att ens röra hästen. Tränsa tycker jag är svårt. Det är många moment. Utan den här utbildningen hade jag varit mycket osäkrare och känt att jag hade behövt fråga alldeles för många gånger. Jag vill att det ska bli rätt, jag inser ju att det handlar om säkerheten för mitt barn, säger han.

Pappan Albin Frank är även han en av de mer oerfarna föräldrarna. I dag lyfter han försiktigt en hov på Flingan. Anna tipsar honom om att flytta sin ena fot utifall att Flingan skulle sätta ned hoven snabbt. 

− Det känns bra att få lära sig mer och bli bekväm med hur jag hanterar hästen. Jag gillar att det blir ett samarbete med hästen, säger han.

Ridläraren Anna Nenzéns mantra är att ”alla ska med” och syftar på att hon vill ge alla barn samma förutsättningar, oavsett om föräldrarna har hästvana eller inte. Utbildningen hoppas hon leder till att fler föräldrar får förståelse för hur verksamheten fungerar och känner sig trygga med att barnen deltar i den. Det är också bra för föräldern att förstå hur mycket det är som barnet ska lära sig – och varför saker görs på ett visst sätt. 

– Trygga föräldrar leder till en säkrare hästhantering för barnen och ett bättre samarbete med ridlärarna. I slutändan blir det en bättre upplevelse för alla – häst, barn, förälder och instruktör, säger Anna Nenzén.

Hon ser också fler vinster med utbildningen.

− Det är höga krav från föräldrar som tänker ”nu är jag kund och nu har jag betalat”. Om vi är tydliga med våra förväntningar, vad vi erbjuder och hur det fungerar här, kan föräldern 

När mamman Sara Arvidsson själv började rida som barn på 90-talet var inga föräldrar med i stallet. 

Även om hon numera är en rutinerad ryttare snappar hon upp hur ridläraren förklarar olika saker för att på bästa sätt ge dottern bra förutsättningar när hon nu ska börja rida.

− Det verkar uppstyrt på Hippologum med tydliga rutiner – det känns tryggt. Anna är otroligt pedagogisk. Jag tänker på hur jag ska hjälpa Maja, säger hon.