Mästaren Rosalind Canter trollband åhörarna på fälttävlansträffen

Hon är en av de absolut största namnen inom internationell fälttävlan, med individuellt guld på VM och EM, OS-guld i lag och dubbla segrar i både Burghley och Badminton, två av dem i år, på sin meritlista.

När hon tar plats framför den fullsatta salen på årets fälttävlansträff på Scandic i Linköping är det med en bunt handskrivna anteckningar i handen, och sedan trollbinder hon åhörarna i nästan två timmar.

– Jag tycker om att få prata om det jag har lärt mig och att kunna hjälpa andra. Det känns också alltid bra för mig, för ju mer jag pratar om det, desto mer påminner jag mig själv om det. Så jag tyckte att det var en bra sak att få komma hit och göra, säger Ros efter sin inspirationsföreläsning, som innehöll allt från hennes historia med att få rida olika sorters ponnyer som ung, till mästerskap och svar på detaljerade frågor kring hur hon rider i terrängen.

Jag tror inte att jag då riktigt förstod att jag undvikit att prata om det.

“Det var en lättnad att säga det högt”

En av de ämnen som mest fastnade hos åhörarna handlade om rädsla. Många i rummet reagerade när Ros berättade att hon egentligen var rädd för terrängen ända upp i 30-årsåldern, efter sitt andra Badminton.

– Jag tror inte att jag då riktigt förstod att jag undvikit att prata om det. Jag tror att jag undvek det för att jag redan hade valt den här vägen. Mina föräldrar hade hjälpt mig att starta upp en verksamhet och man hamnar liksom bara i rullning. Jag kände mig nog lite fast, för om jag sa att jag inte klarade det eller inte ville längre, när alla hade gjort allt detta för mig och det skulle bli en stor sak av det. Så det var enklare att låta bli att säga något, säger Ros.

Lösningen kom via hennes tränare och mentor Chris Bartle. Han var den första som inte sa "det är bara galoppera", vilket inte fungerade för Ros utan bara gjorde henne mer osäker. Han gav istället Ros tillåtelse att förebereda sig för varje språng på ett sätt där hon kände sig trygg. Numera har hon en "förberedelsepunkt" innan varje hinder i terrängen, där hon stämmer av tempot och anpassar sin sits för att klara hindret på bästa sätt. Bara att prata om sin rädsla gav också stor effekt.

– Men att till slut sätta ord på det var en enorm lättnad. Det är svårt att äga en sådan känsla, men när man väl gör det mår man bättre. Det är därför jag pratar om det mycket mer nu, jag tror att det hjälper andra att våga göra samma sak, säger hon.

Hästarna får ett äkta hästliv

Ros beskriver fälttävlan som en sport där helheten betyder allt. Utmaningen i alla tre disciplinerna gör att man inte kan ta några genvägar.

– Det går inte att dölja något, man måste ha grunderna. På vissa sätt tror jag att det ger oss ett övertag gentemot dressyr- och hoppryttare. Jag tror att vi skulle kunna ge dem en ordentlig match om vi gick åt det hållet, för man måste verkligen jobba inom varje hästs fysiska förutsättningar, säger Ros med glimten i ögat.

Jag tror att de är väldigt glada hästar. Särskilt en som Lordships Graffalo, som verkligen blomstrar av att få vara fälttävlanshäst.En viktig del av hennes filosofi handlar om hästarnas vardag och välmående. Hos familjen Canter går hästarna ute med minst en hagkompis dygnet runt från våren till sen höst och tas bara in för ridning.

– Jag tror att de är väldigt glada hästar. Särskilt en som Lordships Graffalo, som verkligen blomstrar av att få vara fälttävlanshäst. Han laddar upp två gånger per år inför en stor tävling, som han tycker är enkelt. Han tränar åtta veckor inför Badminton, gör Badminton, får en månads vila, och laddar sedan upp inför nästa. Sedan får han vintervila. När de blir bra på det de gör så är det ett väldigt bra liv för dem, säger Ros.

– Även medan de lär sig kan vi ge dem mycket återhämtning och försöka förstå hur de är som individer och hitta rätt balans. Jag är väldigt tacksam för min mamma och stolt över vad vi har byggt tillsammans hemma, från ett vanligt gårdsplan till ett välfungerande stall, utan att tappa hennes grundtanke om att hästar ska få leva ute och ha frihet.