Text: Margareta Borg Foto: Susanne Walström

Det friskar i rejält i vindbyarna när vi besöker Bulycke Ryttarförening på Hisingen utanför Göteborg denna novembertorsdag. Men i ponnyhagen är det lugnt. Här tuggar 17 ponnyer förnöjt runt foderhäckarna. En av dem är Fonny, en mellanbrun, genomklok och lite rund russherre i sina bästa år. Han har mjölmule, pigga ögon och trivs i sin flock, och allra bäst ihop med de andra russen på ridskolan, Nagg och Jaguar. Det har gått tio år sedan han bytte Småland mot Torslanda och 4H-gården mot jobbet som ridskole- ponny.

– Jag träffade honom nog första gången på knatteridningen när jag var fyra, säger Isabella Josefsson, som rider på ridskolan sedan dess, och var den som nominerade Fonny till priset Årets ridskolehäst.
– Jag älskar hans blick och hans hängande öron. De vippar så gulligt när han går, säger hon. Idag är Isabella Josefsson 14 år, Fonny 18, och kärleken dem emellan består. –Jag kan inte komma på någon som är bättre att rida, snällare och en bättre kompis. Fonny är verkligen världens finaste ponny. Det är en vän, säger hon och kramar om honom. Hon hälsar på honom tre dagar i veckan och rider en. Fonny är ponnyn som lyssnar, värmer och tröstar när det behövs.

Han är tryggheten själv och en godhjärtad vän man kan lita på. En hjälte som bjuder alla på roliga ridpass. Och så är han så otroligt söt i hela sin person. Den här figuren kan förgylla hela dagar bara med sin uppsyn. Han är världens bästa kompis. (Ur nomineringen)

Just nu är stallbacken hos Bulycke Ryttarfören-ing en byggarbetsplats. Kontoret har flyttat ut till en blå container och ridhuset är klätt i byggställningar. Äntligen är kommunen i gång med att byta taket.
–Det har regnat in, säger Linda Eriksson, ridskolechef som nu längtar efter att allt ska bli klart, och även den nya servicedelen ska vara på plats. Varje vecka rider cirka 300 elever på ridskolan. Här finns tre stall och cirka 30 hästar och ponnyer. En av dem är alltså Fonny.
– Jobbet som ridskolehäst hos oss innebär att man tas om hand varje dag av professionell personal, får kontrollerat foder och all vård och skötsel man behöver. Och så får man gå i en flock med många kompisar. Här får hästarna leva hästliv på dagarna och komma in på eftermiddagen och träffa barn och gå lektioner som är anpassade efter varje hästs förmåga, säger Linda Eriksson.

Hon känner Fonny och de andra fyrbenta kollegorna väl.
– Alla är individer och det är viktigt att se vilken uppgift som passar dem bäst. Det är vårt ansvar som kollegor. För oss är det väldigt viktigt att instruktörer, hästar och ponnyer arbetar tillsammans, så att eleverna får ut så mycket som möjligt av sin ridning och inte bara sitta till häst. Våra elever ska kunna hantera hästarna och samspela med dem som individer.
På sitt förra jobb var Fonny lite för snabb. Energin finns visserligen kvar men som senior är han ändå stabil, bockar aldrig och går mest med de yngre barnen. Men även med små vuxna.

– Med rutinerade ryttare kan han riktigt glänsa. Fonny är välutbildad och kan gå Lätt A dressyr, berättar Linda Eriksson. Men det här med att tävla är inte riktigt Fonnys grej, även om han ställer upp på hemmaplan. Hoppar gör han också ibland, men inte så högt, och gärna med draghjälp.
– Fonny tycker bäst om när allt är som vanligt. Han är lite som Nasse i Nalle Puh, ”kära nån då vad är det som händer”, om han hör eller ser något oväntat. Men han är ändå alltid snäll och försöker göra sitt bästa. Linda Eriksson tycker att Gotlandsruss passar perfekt på ridskola. I Bulyckes russtrio har alla olika karaktärer.
– De är roliga, stabila och trevliga att arbeta med men de kan ibland ha sina egenheter men det är mest charmigt. Vi hade gärna haft ännu fler russ hos oss, säger hon

I sin nominering till Årets ridskolehäst skriver Isabella att många vill ha en ponny som Fonny i sin trädgård.
– Då skulle jag hälsa på honom genom fönstret det första jag gjorde när jag vaknade. Han kunde äta äpplen från äppelträdet och kanske hade han lekt med mina katter. Det skulle vara väldigt mysigt att se honom gå runt i trädgården medan jag skrev läxor eller åt frukost. Han skulle alltid finnas där, alldeles nära. Att Fonny vunnit priset Årets ridskolehäst tycker hon är lite svårt att ta in. Isabella skrev nominering-en mest för att känna att hon i alla fall försökt. Men att han skulle vinna kom som en överraskning.
– Det känns helt overkligt. Vad jag kan komma på så är priset det finaste en ridskolehäst kan få. Det är typ ridskolehästarnas Nobelpris.