Andrea Eriksson utsedd till Fellow - den finaste ridlärartiteln

Att bli utsedd till svensk Fellow är få förunnat. Förutom en formell kompetens på högsta nivå ska ridläraren ha varit verksam länge och vara minst 40 år gammal. Andrea Eriksson började som ungdomsledare, gick vidare till ridledarkursen och ridinstruktörsutbildningen för att sedan kröna sin utbildningstrappa med Hippologprogrammet. Dessutom har hon utbildat sig till paraledare och själv tävlat på medelsvår nivå i både dressyr och hoppning. Vi ringde upp och ställde några frågor.

Hur länge har du jobbat som ridlärare?

Jag jobbar på Värmdö Ridklubb där jag är uppvuxen och började rida 1984, som tioåring. Efter några års utbildning kom jag tillbaka som ridlärare på heltid år 2000. Sedan dess har jag bara haft några kortare uppehåll när jag fått mina tre barn och nyligen för en ryggoperation.

Vad betyder utmärkelsen för dig?

Det betyder jättemycket, jag blev verkligen jätteglad. När de ringde och berättade i början av sommaren började jag nästan gråta. Det är typ det sista jag kan göra inom yrket och ett jättefint erkännande. Det handlar om att jag hela mitt liv strävat efter att jobba som ridlärare och jag brinner verkligen för ridskolan och allt den står för. Jag har sett så många barn växa upp. Vissa gör uppehåll och kommer tillbaka, antingen själva eller med sina egna barn. Man mår bra av hästar och jag är väldigt stolt över att vara ridlärare. Det är ett fint yrke.

Man mår bra av hästar och jag är väldigt stolt över att vara ridlärare.

Vad i din karriär är du mest stolt över?

Jag är mest stolt över våra skolhästar och hur vi jobbar med hästvälfärd och allt vad det innebär. Vi har lite egen avel och utbildar våra egna unghästar som blir väldigt trevliga och hållbara individer. Eleverna är med på tåget och får lära sig om unghästhantering. Eftersom våra skolhästar faktiskt ägs av medlemmarna är vi väldigt transparenta och håller dem informerade om hästarna och hur de mår.

Finns det någon särskild person eller händelse som påverkat dig extra mycket?

Alla mina lärare på Strömsholm och Flyinge lade grunden till vem jag är idag. Det var inte alltid man förstod det då, som 25-åring. Jens Fredricson värnar om den svenska ridskolan och nämner det ofta, det är betydelsefullt och fint. Men främst vill jag lyfta fram Staffan Lindroth på Djurgårdens Ridskola. Han kom regelbundet och undervisade all personal när jag var i 19-årsåldern och han lärde mig att tömköra. Vi spelade in lektionerna med videokamera och mitt i träningen kunde han stanna upp, titta rakt in i kameran och säga ”det där gjorde du bra”. Han var så engagerad och ville verkligen att man skulle lära sig. Han fick mig att bli ödmjuk inför uppgiften.

Vilka förändringar har du sett inom yrket genom åren?

Arbetsvillkoren har blivit bättre sedan jag började, men statusen har sjunkit. Det krävs mycket utbildning, tid och energi och man ger så mycket av sig själv. Vi ridlärare ska vara lite allkonstnärer och det är mycket man inte lär sig på utbildningen utan får med erfarenhet.

jag tror de känner sig sedda av mig.

Vad hoppas du dina elever får med sig från dig, utöver ridkunskaper?

Jag vet att de uppskattar att jag är väldigt ärlig. Jag är noggrann med att alltid hälsa på alla med namn. Jag vet vilka alla är, både barn och föräldrar, och jag tror de känner sig sedda av mig.

Om du blickar framåt, vad skulle du vilja blir ditt avtryck inom ridsporten?

Känslan är att jag jobbar kvar här på Värmdö Ridklubb till pensionen och jag hoppas folk kommer tycka det är lite häftigt. Jag är stolt över det. Svensk ridskola är helt fantastisk och jag vill att fler ska upptäcka och förstå det.

Utdrag ur nomineringen:

Andrea har en förmåga att skapa möjligheter för var och en att utvecklas som gör henne unik och ovärderlig för vår ridskola. Hon har en outsinlig energi och ett driv som hon använt för att utveckla och bredda verksamheten till det bättre. Det gör att våra barn och ungdomar får lära sig andra kunskaper än vad den ordinarie rid- och hästverksamhet erbjuder. Det har bland annat inneburit att vi inom Värmdö ridklubb, med Andrea som motor, utvecklat en egen uppfödning av ridskolehästar.