Betty-Ann Wahlborg

Namn: Betty-Ann Wahlborg
Bor: På en gård strax utanför Väderstad
Sysselsättning: Förstelärare i fritidshem på Ulleviskolan, Skäggetorp i Linköping
Familj: min man Per och en vuxen dotter, Lina, som bor med sambo och son inne i Väderstad
Hemmaklubb: Väderstad Hästsportklubb
Intresse förutom häst: Scrapbooking (som jag inte hinner alls just nu)

Berätta om dig själv, vem är du och vart kommer du ifrån
Jag är uppvuxen i Mjölby tillsammans med två yngre systrar på det som man kallar västra sidan av Mjölby. När jag slutade lågstadiet flyttade vi till en villa på den andra sidan av Mjölby, den sida där ridskolan låg, vilket var som en dröm för mig. Där hängde jag med kompisar så mycket jag kunde under hela min tid i grundskolan och gymnasiet. När jag gått ut gymnasiet, jobbade jag som lärarvikarie ett par år innan jag började plugga till Fritidspedagog på Universitetet i Linköping. Då hade jag skaffat en egen lägenhet bara några hundra meter bort från villan vi hade bott. Där bodde vi (jag och min nuvarande man) ända fram till 1988, då vi köpte vår gård, som vi fortfarande bor kvar på. 1990 fick vi vår dotter Lina, som också rider.

Hur började ditt hästintresse
Hästar har alltid varit mitt stora intresse, och när jag var 6-7 år fick jag ibland följa med några av de äldre tjejerna som bodde nära oss, till stallet. Mest tittade man på när andra red, ibland fick man borsta på någon häst, enstaka gånger fick man rida. Min första favoritponny då, var såklart Sir Thomas, en helt fantastisk ponny, som jag tror att de flesta i hästvärlden känner till eller har hört talas om.
På mellanstadiet började jag “hänga” på ridskolan i stort sett varje dag. Att vi hade flyttat så att vi bodde närmare ridskolan gjorde det hela mycket lättare, för då kunde jag och kompisarna cykla till stallet. Jag tror jag gick i sjuan när jag blev fodervärd för första gången. Det var till Ronson, ett svenskt halvblod, som en av våra dåvarande ridlärare ägde. Jag fick rida och träna med honom precis som min egen, och även tävla lite småtävlingar. Det var som en dröm! För att ha råd, “hade man stallet” på helgerna. Det innebar att man tog hand om stalljobbet en dag eller hela helgen. Man fodrade, mockade, släppte ut och in alla hästarna (ridskolans och de privatägda). Vi var ofta två som hjälptes åt och jag har för mig att man fick 500:-/dag att dela på då. Så det gjorde man några dagar varje månad för att ha råd att vara fodervärd. Vi var ett fantastiskt härligt gäng som hängde i stallet tillsammans.
Efter Ronson har jag haft några olika hästar på foder, som jag ridit och tävlat på. Inte förrän vi flyttade till vår gård, köpte jag min första egna häst, ett 3-årigt sto, Catina. Efter henne har vi haft ett antal olika hästar i vår ägo på gården, både ponnyer och ridhästar.
När Lina var två år kom vår underbara shettis Karl-Håkan in i bilden. Han köptes som föl 1992 och fanns hos oss fram tills han var 25 år. Under åren Lina tävlade ponny, hade inte jag någon häst som jag red, utan hjälpte till med ponnyerna. Det var en härlig tid, då vi åkte runt på tävlingar där Lina red hoppning och fälttävlan. Vi har många fina gemensamma minnen från ponnytiden. Efter en olycka för Lina och hennes D-ponny Magnum Ego, på terrängbanan, valde Lina att börja tävla enbart i dressyr. När hon blev 18 år såldes Magnum och det blev stor häst istället. Då började jag rida lite då och då igen. På min 50-årsdag gjorde jag tävlingscomeback på hennes dåvarande häst Crucifix, genom att starta på vår egna dressyrtävling. Det gav mersmak så 2016 skaffade jag egen häst igen. Det var min nuvarande häst Corazon (Kurre), som i år är 19 år. Med honom har jag tävlat i dressyr upp till MsvC, och nu i höst har vi gjort en LB-start i WE. WE är en gren som för ett år sedan var helt ny för oss, men som vi verkligen är helt sålda på för det är så varierande saker man gör och där precision och samarbete med hästen är ett måste.

Finns det någon häst, och ryttare, som har betytt extra mycket för dig i ditt intresse för ridsporten
Vet inte om det är någon som betytt extra mycket men som ung hade jag hoppryttaren Hugo Simon och hans häftiga häst Gladstone som favoriter. Även Rolf-Göran Bengtsson är en ryttare jag alltid gillat, för han rider så mjukt. Dressyrryttaren Kyra Kyrklund har jag alltid gillat också. Var för längesen på en clinic för henne och gillade hennes sätt att undervisa.
Idag finns det flera ryttare som jag imponeras av. Dressyrryttaren Maria von Essen till exempel, är en ryttare som jag tycker rider föredömligt mjukt. Sen tycker jag att våra östgötska ryttare Katrin Norling och Julia Johansson är otroligt duktiga. Det är två tjejer jag har följt sedan de red ponny, och man ser dem ta upp egna uppfödningar gång på gång i höga klasser inom sina discipliner.

Idag känner många till dig i din roll som drivande kraft inom Väderstad Hästsportklubb, men på vilka andra sätt har du varit och är engagerad i ridsporten
Innan vi bildade Väderstad Hästsportklubb, var jag väldigt engagerad i Mantorpsryttarna, som jag var med och bildade tillsammans med ett helt gäng, till exempel Sissi Lilja och andra som då var med i Mjölby ridklubb. Jag har även varit aktiv i Folkungabygdens ryttarförening under en tid. Eftersom jag är föreningsmänniska ända ut i fingerspetsarna, försöker jag alltid bidra så mycket jag kan i de föreningar jag är/varit med i. Det har också hänt att jag varit och hjälpt till på andra föreningars tävlingar, då mest i sekretariatet eller som skrivare i dressyr.
Under flera år var jag Grönt kort-utbildare i Östergötland, vilket var jättekul. För några år sedan satt jag i ÖRF:s valberedning under ett antal år. Faktum är att jag nyligen var på SvRF:s WE-konvent och träffade massor av nya människor, och flera av oss pratade om att vi kunde hjälpa varandra med tävlingsarrangemang vid behov. Vi är redan några klubbar i Östergötland som diskuterar samarbete runt WE, så det känns spännande och roligt.

Väderstad Hästsportklubb är en liten förening, men ni har lyckats hitta en egen nisch inom arrangerandet av tävlingar, Glamourcupen och 50+, berätta mer
Vi har i början av klubbens historia någon gång lite på skämt sagt att ska man göra något ska det göras så man lämnar avtryck. Så när jag av en slump gick med i Facebook-gruppen “Vi 50+ som tränar och tävlar i dressyr”, började jag fundera på om det skulle gå att arrangera dressyrtävling för bara 50-plussare. Jag skrev i gruppen om det och gensvaret var så stort så vi började fundera på riktigt och planera lite. Sen bollade jag lite med Monica på distriktet och Sissi Lilja, och de tyckte det lät spännande. Så då körde vi på, och det gick ju bra. Så 2026 arrangerar vi Cup 50+ för nionde gången.
När vi sen skulle arrangera ytterligare en dressyrtävling efter några år, ville vi att även den skulle vara något som ingen annan gjort, kanske med något tema. Då blev det Glamourcupen, där man kan tävla både individuellt och i kompislag. Den tävlingen har också slagit väl ut, och i år arrangerade vi den för fjärde året.
Nu när vi är ett gäng i klubben som tränar och tävlar i WE, ska vi nästa tävlingssäsong arrangera en WE-tävling också. Såklart ska vi försöka göra något extra med den också. För att förbereda oss lite och prova, arrangerade vi en mindre WE-tävling i somras, med bara en MsvB-klass, mest för att ge våra Östgötaekipage en extra chans att kvala till Lag-SM.

Har du några tips du kan dela med av till de ryttare som kommer för att tävla hos exempelvis er, för att det ska bli en bra och trevlig tävling för alla, såväl arrangör, ryttare samt funktionärer
Att alla som är på tävlingsplatsen ska vara positiva och trevliga, funktionärer, tävlande, hästskötare och publik. Vi rider, tävlar och håller på med hästar för att det är roligt, och då måste vi bete oss så det syns att vi tycker det. Jag tänker att man som tävlande ska komma ihåg lite extra att de flesta som är funktionärer på en tävling, arbetar ideellt och gör sitt bästa, bara för att just du ska kunna tävla.

Vad innebär Hästens välfärd för dig, och hur tänker du kring det, både som hästägare och tävlingsarrangör.
Hästarna är helt i våra händer, vilket innebär ett stort ansvar. De kan inte välja sin/sina människor, så vi måste ta väl hand om dem och se till att de mår bra och har det bra i allt vi gör med, åt och för dem. Hos oss är hästarna våra familjemedlemmar och ska behandlas som det.

Inom ridsporten pratar man om ledstjärnor, vilka är dina 3 viktigaste ledstjärnor för ditt utövande av sporten
- Jag hanterar hästen på ett sätt som jag kan stå för och som jag är stolt över inför omvärlden.
- Jag tränar och tävlar i samspel med hästen och kräver inte mer än vad vi har förutsättningar
att klara av.
- Jag behandlar alla hästar med respekt.

Vem inspirerar dig, och varför
Pippi Långstrump! Hon har en häftig personlighet och en underbar inställning som jag gillar. Inget är omöjligt för henne! En stark och självständig person som gör vad hon har lust till (även om allt hon gör inte är helt korrekt) och som har flera fina egenskaper. Till exempel har hon humor och massor av fantasi. Gör både roliga och tokiga saker, men framför allt så har hon ett gott hjärta och hjälper många andra människor. Hon står även upp för de svaga, som när hon hjälper en pojke som några andra barn är elaka mot.
Dessutom bjuder hon alla barnen i staden på godis. Vem vill inte kunna göra det?

Någon prestation i livet du är extra stolt över
Jag har cyklat Vätternrundan 2 gånger, första gången med min ena syster, och andra gången med min man.

Berätta något inte så många känner till om dig
När jag var 10 år vann jag, till min mammas fasa eftersom hon var tvungen att följa med, en resa med luftballong. Resan startade i Skänninge och pågick i ca en timma över östgötska slätten runt Mjölby. Minns dock inte var vi landade, men minns att det var en häftig känsla.

Vem är du i ett samtal, är du en som leder eller en som lyssnar
Beror på vilken typ av samtal det är, och i vilket sammanhang. Är det ett samtal där jag förväntas leda samtalet/föra samtalet framåt så gör jag det. Behövs det att jag lyssnar så fixar jag det, även om jag är en pratglad person. Eftersom jag i mitt arbete har som uppdrag att leda/handleda kollegor behöver man klara både att prata och lyssna, och faktiskt också få andra att prata.

Om du får önska dig något, vad skulle det vara
Att både jag och min häst Kurre får vara friska många år till, så vi kan fortsätta ha kul ihop.

Tre saker du alltid vill ha i kylskåpet
Mjölk, ost, potatis

Fem snabba
Vinter eller sommar? Sommar
Katt eller hund? Katt
Valack eller sto? Valack
Häst eller ponny? Häst
Inomhus eller utomhustävling? Utomhus