Nedlagda ridskolor och bortbyggda ridvägar – nu säger Ekerös hästfolk ifrån

Foto: Johan Winberg
Två ridskolor har lagt ner sin verksamhet. Ridvägar och naturområden byggs bort. Allt medan kommunen satsar hundratals miljoner på andra idrotter. Ekerö är en av Sveriges hästtätaste kommuner, men har politikerna glömt hästarna? Den 25 augusti gick en enad hästnäring samman i Ekerö centrum.
På Ekerö kämpar stall och ridskolor med samma utmaningar som för tio år sedan. Inom loppet av två år har två ridskolor i kommunen stängt ner sin verksamhet, och när flera ridvägar byggts bort samtidigt som kommunen satsat omkring 350 miljoner kronor på nya anläggningar för bland annat hockey och fotboll fick det vara nog. Den 25 augusti gick flera hästverksamheter samman och genomförde en demonstration i Ekerö centrum.
- Vi ville visa att vi är många som håller på med hästar och samlades när kommunfullmäktige hade möte. Barnen hade käpphästar och de vuxna ridhjälmar, berättar Aud Rendahl, talesperson som driver Karlshems gård på Ekerö.
När politikerna dök upp till kommunfullmäktige möttes de av skallande ramsor och fick ett upprop i handen.
”Hockeyn får miljoner, fotboll likaså, ridsport är värd att satsa på”, hördes barnen skrika högt över torget. Ungefär 70 hästintresserade personer från många olika verksamheter hade samlats, trots kort varsel.
- Det måste till en rättvis fördelning av resurser. Vi vill inte sabba för någon annan men kommunens resurser är begränsade och de måste räcka till fler, säger Aud.
Men det är inte den enda frågan som Aud och de andra vill driva. I takt med att Ekerö växer blir ridanläggningarna inbyggda.
- De måste ta hänsyn till ridskolor och stall när de bygger nytt, och bevara natur och ridvägar. Nu är det flera ridskolor som inte har möjlighet att rida ut på ett säkert sätt, berättar Aud.
Demonstrationen är över men arbetet har bara börjat.
- Vi har samlat oss och kommer fortsätta driva våra frågor. Det har varit svårt att ha en dialog med kommunen eftersom vi blivit skickade runt till olika personer som ingen vill ta ansvar. Så först och främst vill vi ha en person, en hästombudsman, som vi kan vända oss till. Någon som tar ansvar och står för vad de säger, avslutar Aud.
Publicerad: