Lussan Nathhorst hyllades med hederspriset på Ryttargalan

—Jag älskar att vara i stallet, säger Louise ”Lussan” Nathhorst och ler stort.
Hemma i stallet på Hogsta på Lovön utanför Stockholm har hon och sambon Lars Andersson sex egna hästar som de rider och tränar. Några är egna uppfödningar, men tävlandet la Lussan på hyllan 2009, då hon blev tränare på heltid.

Nominering
Med en karriär som sträcker sig över fyra decennier har hon gjort ett outplånligt avtryck i svensk ridsport. Som OS-medaljör, världscupvinnare och flerfaldig mästare har hon inspirerat generationer av ryttare. Som hyllad tränare och landslagstränare har hon utvecklat hela sporten och hundratals ekipage till nya höjder. Hon är en ikon, en drottning av svensk dressyr.

Allt började på Herr Nilssons ponnyridskola i Skanör, där familjen hade sommarställe. I Stockholm fanns ridskolan på Ryttarstadion, och på bekvämt gångavstånd från hemmet mitt i stan.
— Alltså det var väldigt bra att börja på ridskola tycker jag. För jag fick lära mig väldigt mycket, både om hantering, om hästar, skötsel och så gemenskapen, säger Lussan.
Första egna ponnyn hette Popito och kunde det mesta.
— På den tiden var vi inte så specialiserade, vi tävlade både dressyr, hoppning och fälttävlan. Det var bra och gjorde oss till allsidiga ryttare.
Men det var hoppningen som lockade allra mest, till en början.
—Jag var ganska duktig på att hoppa men jag ramlade av så mycket och slog mig så jag var lite tvungen att byta. Så jag började med dressyr i stället. Och då var jag liksom lite fast.

— Dressyr är en blandning mellan konst och sport. Det är en otrolig känsla när hästen verkligen känner vad du tänker. Det är faktiskt så. Den vet ju hur du mår. Den vet ju om du är glad eller ledsen. Hästar är en spegel av en själv på något sätt.

Det är en otrolig känsla när hästen verkligen känner vad du tänker

Som 19-åring åkte Lussan till Tyskland och sin första mentor Walter Christensen. En skola i både disciplin, häst- och ridkonst.
-Då blev det liksom på riktigt, säger hon.

Vi tog brons. Det kan man leva på hela livet

Legendariska tyske tränaren Herbert Rehbein var en annan viktig mentor. Liksom Hans Wikne under tiden hon var så kallad första och andraårselev på Strömsholm. Ridsportkarriären pekade spikrakt uppåt.
- Men jag började också plugga juristlinjen ett tag, för att man skulle ha ett ”riktigt yrke” att falla tillbaka på, berättar hon.
Istället åkte hon bland annat till Boston i USA för att rida och jobba med hästar i tre år.

Första Grand Prix-hästen hette Inferno. Med honom red Lussan OS i Los Angeles 1984 tillsammans med Inga-Maj Bylund och Ulla Håkanson.
- Vi tog brons. Det kan man leva på hela livet, säger Lussan som har fem OS på meritlistan. Därtill ett VM-brons, tre EM-brons i lag och sju SM-guld.

Hjärtehästen genom tiderna heter Dante. Med honom red hon bland annat VM i Stockholm 1990.
-Vissa hästar blir så där. Bara extra. Han var så otroligt känslig och fin, och fin att rida.

Segern i världscupfinalen 1998 med Walk on Top till tonerna av Benny Andersson specialkomponerade musik hör till höjdpunkterna i karriären, Lussan var pionjär med skräddarsydd kürmusik. Svårighetsgraden i programmet var skyhög.

-Det är ett minne för livet. Helt otroligt att få vara med om faktiskt. På hemmaplan i Göteborg och med Bennys musik! Walk on top var fantastisk, han älskade att tävla.

Louise Nathhorst blev första svenska dressyrryttare att vinna en världscupfinal. Hennes elev Patrik Kittel den andra, förra året tillsammans med Touchdown.
- Det är mycket mer nervöst att stå vid sidan om, säger Lussan om tränarrollen.

Första uppdraget som landslagstränare var på EM på Ullevi i Göteborg 2017. Det blev en bra start med brons till laget.

— Min roll på tävling idag när vi är ute med laget är att jag är där som tränare, coach och stödperson kan man säga.
Lussan har coachat många elever till Grand Prix, relationerna är ofta långa. Tinne Vilhelmson Silfvén till exempel har hon hjälpt i över 30 år.
Men alla i landslaget har sina egna upplägg och hemmatränare, det är viktigt att de trivs med sina upplägg understryker Lussan.
Själv tycker hon jobbet som tränare är lika kul, varje dag.

För att man ska vara en bra tränare måste man gilla det man gör.

I somras var Lussan med och lotsade svenska laget till en tredjeplats i tyska Aachen. Ett peppigt genrep inför nästa år då VM avgörs där.
- Det är ett otroligt viktigt år för svensk dressyr. Då ska vi kvala till OS i Los Angeles 2028, säger Lussan som vill sluta cirkeln på den olympiska arenan.
Just nu ser det riktigt bra ut, de svenska dressyrryttarna klättrar på världsrankingen.
- Vi har bra ryttare och bra lag, det ser riktigt spännande ut, säger Louise Nathhorst.

Hederspriset delas ut av Ryttargalans jury och går till en person som har gjort enastående insatser för svensk ridsport under lång tid, ofta med ett livslångt engagemang. Det är alltså inte kopplat till en specifik prestation utan till ett helt yrkesliv eller en betydande påverkan på sporten.

Några röster om Lussan: