När Inez Tjernberg var 80 började hon rida i samma grupp som sin dotter Ylva hos RK Sandgärdan i Sikeå mellan Umeå och Skellefteå. Då hade hon hållit upp med ridningen i 26 år. När hon var 85 blev det en mer anpassad grupp. Och efter 90, ja då ville Inez helst bara rida ut.
Ridning är både roligt, hälsosamt och man träffar roliga människor, menar Inez.
Nu har hon hunnit fylla 102, och trivs bäst i vagnen bakom trygga ridskolehästen Cinderella, och med att mysa och pyssla med hästarna.
– Det är en specialbyggd vagn som vi även använder när dagcenter har anpassad körning hos oss, förklarar Inez dotter Ylva Martinsson som sitter i klubbens styrelse.
– Våra hästar är lugna och pålitliga hästar och är vana att möta olika typer av elever, tillägger hon.

RK Sandgärdan är en av de ridsportföreningar som tack vare återstartstödet fått draghjälp i sin rika paraverksamhet. Bland annat för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF).
Ylva Martinsson är själv specialpedagog och vet vilken fantastisk miljö stallet och hästarna är för många med NPF-diagnoser

– Vi värnar lite extra om dem hos oss och ser unga som har det tufft. Har man det kämpigt i skolan till exempel så går det fint att komma till oss för en timmes undervisning i klubbstugan, berättar Ylva om skolsamarbetet.

Oavsett funktionsnedsättning är målet att så många som möjligt ska kunna rida och vara med i den ordinarie verksamheten hos Sandgärdan.
Sedan många år ordnar klubben också ridläger för bland annat svårt synskadade elever.
– Det går att göra anpassningar så att alla kan vara med. En pappa berättade att ridlägret hos oss var den första gången som han lämnade sin synskadade dotter i en liknande verksamhet.
– Men det är kanske inte så märkvärdigt egentligen. Allt är ju möjligt!