Annons
Annons

Fälttävlansträff med framtidsvision

Foto: Kim Lundin

Under helgen var det dags för den traditionsenliga Fälttävlansträffen, där kommittén, landslagsledningen, ryttare, arrangörer och övriga intresserade fick matnyttig inspiration och möjlighet att diskutera sportens framtid.

Fälttävlanskommitténs ordförande Marie Carlerbäck inleder och hälsar välkommen och Fredrik Bergendorff berättar om framgångarna vid VM i Pratoni, Italien när det svenska laget ordnade kval till OS i Paris. Fredrik poängterar att många är delaktiga i de svenska framgångarna och tackar alla närvarande för engagemanget i svensk fälttävlan.

Svensk fälttävlan i framtiden

Efter flera innehållsrika och inspirerande punkter på programmet, mer om dessa nedan, bjöd kommittén in till en öppen diskussion kring svensk fälttävlans framtid. Vart är den på väg och vad tycker de aktiva, arrangörer, ryttare och funktionärer, är viktiga frågor att ta tag i?

I panelen satt Fredrik Bergendorff, Marie Carlerbäck, Lars Christensson och Viktoria Carlerbäck. Som moderater fungerade Malin Larsson, journalist med bakgrund inom fälttävlanssporten.

En tidig punkt var önskemål om träningsbanor, så att det finns möjlighet att träna på banor som ryttarna inte sedan ska tävla på.
- Det behöver inte vara stora hinder men bör finnas möjligheter att ändra linjer, träna på olika hindertyper och att kunna ”växla” mellan dem, sade Fredrik Bergendorff, som också ställde frågan vad terrängträning egentligen är.
- Det behöver inte alltid vara en stor bana, mycket går att göra om det finns ett lämpligt område på till exempel hagmark.

- Har man möjlighet kan det vara bra att träna i mindre omfattning och oftare, ofta blir det ett projekt att åka iväg och det kan bli för mycket istället, säger Viktoria Carlerbäck, som vill ha in fler ungdomar inom sporten.
- Det måste vara tillgängligt med terrängträning, det är en trend att vi tränar mindre än för tio år sedan.
- Det är viktigt att få träna på tekniska linjer även på lägre höjder, sa Fredrik Bergendorff.
- Och även att träna i tävlingstempo, sade Lasse Christensson.

Det visar sig att det finns fler banor runt om i landet än vad alla vet om. De som har banor för träning och även för tävling, uppmanades höra av sig till Fälttävlanskommittén, som fick i uppdrag att sammanställa och kommunicera ut vilka banor som finns. Det behövs också riktlinjer för vad som ska gälla för träning med exempelvis tillgång på tränare.

Träning måste vara gjort innan säsongen börjar och det beror förstås på var i landet man bor. Flera önskade möjlighet till Pay & Cross, mer tävlingslik träning, särskilt innan tävlingssäsongen kommit i gång och gärna med feedback från någon tränare.

Att banorna ska ändras mellan träning och tävling kan ses som en självklarhet men det lyftes även synpunkter på att det inte alltid är så.

Frågan om kostnader och vem som ska betala är alltid aktuell. Att bygga och underhålla en terrängbana är förenat med stora kostnader. Som exempel berättar Ted Velander att de anlagt ett nytt vattenhinder på sin bana i Flyinge, till en kostnad av ungefär 100 000 kronor.
- För att ekonomin ska gå ihop behövs både träningar och tävlingar.

Önskemål finns på fler möjligheter för svenska ryttare, framför allt ungdomar, att kunna tävla och kvala på svenska tävlingar. Det behövs också ordentligt med rutin innan ekipaget är redo för nästa nivå.
- MER betyder inte att man är redo för nästa klass och kval räcker inte alltid, sade Fredrik Bergendorff.
- Gå upp på häst tidigare och ta vara på juniortiden om ni siktar på mästerskap, var Linda Algotssons råd till ponnyryttarna.
Det efterfrågades också stöd till ungdomar som går från ponny till häst och även mellan junior och young rider.

Frågan om vilka tävlingar som ska arrangeras och i vilka klasser är alltid aktuell och arrangörerna framförde tydlig information från landslagsledningen om vilka klasser som det finns behov av. Även information av vilken nivå på träningsbanor som önskas är välkommet.

Marie Carlerbäck tackade för det stora intresset.
- Fälttävlanskommittén kommer att ta med det här i den fortsatt utvecklingen av sporten.

Sam Watson från Equiratings

Foto: Svenska Ridsportförbundet

Equiratings – statistik för säkerhet och utveckling

Sam Watson är en irländsk fälttävlansryttare som för 16 år sedan läste bland annat en kurs i dataanalys på universitetsnivå. Det ledde till att han startade företaget Equiratings som tar fram statistik för fälttävlan, såväl resultat som olycksstatistik. Den används sedan för att utveckla både sporten som helhet och enskilda ryttare men också för att minska olycksrisken.
- Det är en balans mellan att minimera riskerna och maximera underhållningsvärdet i sporten, säger Sam.

Sam började fundera över vad de bästa fälttävlansryttarna gjorde för att ständigt ligga i toppen. Han tar som exempel när Chris Bartle började träna de tyska ryttarna och Tyskland skördade mästerskapsmedaljer under flera år.

Statistiken visar att antalet straffpoäng för att vinna en tävling har sjunkit under åren. Under femton säsonger, från 2018 till 2022 har det genomsnittliga vinnarresultatet gått ner från över 35 till under 30 och det är inte ovanligt med vinnarresultat runt 20. Den största minskningen återfinns inom dressyren.
- Man kan säga att sporten blivit ännu mer professionell, säger Sam.

Det är en liten procent av ryttarna som har de lägsta straffpoängen i samtliga moment. I dressyren har under samma tid som ovan andelen ryttare som slutar på över 40 straff sjunkit från 33 till 10 procent. I terrängen är det liten minskning (från 37 till 34 straff) medan hoppningen ligger kvar på ungefär samma nivå.

Statistiken visar att 50% av ryttarna är felfria i terrängen i tvåstjärnig klass. Sam poängterar att det är viktigt att fundera över kval och skillnaden på att vara kvalad eller redo för nästa nivå.
- Kanske skulle det vara ett samlat resultat från de senaste sex eller åtta tävlingarna, föreslår Sam.

För att vinna högre klasser och mästerskap krävs tre bra delresultat, inte minst att kunna rida terrängen felfritt inom tiden. När det gäller de allra bästa, tyska ryttare under flera år och senaste årens exceptionella brittiska dominans har Sam svar på vad det beror på.
- De tränar för att vinna, inte för att tävla.

Frida Andersén på Box Como.

Frida Andersén på Box Como. Foto: Kim C Lundin

Unghästar – uppfödning och utbildning

Unghästprojektet

Lottis Levin berättade om unghästprojektet, som syftar till att hitta lovande hästar för fälttävlan och i förekommande fall hitta ryttare som kan fortsätta utbilda dem. Målet är deltagande i unghäst-VM och på sikt även större mästerskap.

Uppfödarna och hästägarna Helene Rydberg Larsson och Helena Karlsson Berättar om sina erfarenheter och tackar för möjligheterna till tips och stöd i hästarnas fortsatta utbildning.
- Hade vi inte kommit med här hade Adele K blivit dressyrhäst, konstaterar Helena Karlsson.

Uppfödning

Eva Gudmundsson och Björn Svensson, uppfödare respektive utbildare av framför allt hopphästar utmanade fälttävlanssporten med några frågor kring uppfödning och kostnader.
- En grundutbildad fyraåring bör kosta minst 300 000 om uppfödaren ska ha igen kostnaden, konstaterar Eva.

Först funderade de över vilka kriterier som utmärker en bra fälttävlanshäst, som mod, uthållighet, hållbar, frambensteknik, storlek (inte för stor), fullblodsinslag (inte i första led) för att passa en sport i förändring.
- Idag finns ju specifika hopp- och dressyrföl men vad skulle vara ett fälttävlansföl, frågar Eva Gudmundsson.
- Det finns unghästar som rör sig bra för att vara en hopphäst eller hoppar bra för att vara en dressyrhäst men det finns inga dubbeltalanger, säger Björn Svensson.

Eva menar att för att få fram kapabla fälttävlanshästar krävs en långsiktig plan.
- Ni måste bestämma vad ni vill ha och skapa en avel för att förbättra fälttävlanshästar på sikt.

Breeders Trophy

Tomas Torgersen berättade om Breeders Trophy, där avelsförening SWB numera är enda ägaren och därmed riktar sig till svenskfödda hästar.

Breeders Trophy för ridsporten i Sverige bildades 1985, efter brittisk modell i galoppen där uppfödaren satsar i en pott, som blir prispengar tillbaka till uppfödarna och ägarna. Fyra-, fem- och sexåringar deltar i en bedömning av hästens möjligheter till fortsatt utveckling.

Breedersmodellen för fälttävlan har varierat genom åren och vid årets tävling på Gärds testades ett mer komprimerat koncept, där samma domarteam i en följd bedömer gångarter och ridbarhet, hoppförmåga över banhoppningshinder samt hoppning och galoppförmåga över en kortare sträcka i terrängen. Tomas berömde formatet och passade på att tacka Gärds.
- Jag skulle gärna ha en fyraåring med där, oavsett vad jag ska ha den till sedan, säger Tomas.

Önskemål framfördes om tydliga bedömningskriterier och att protokollen ska vara tillgängliga i god tid innan tävling samt att sexåringarna ska ingå i den internationella klassen.

Publicerad:

Aktuellt