För ett antal år sedan visade Ingvar Fredricson ett foto på en unghäst. Ingen kände igen den. Den såg ut som en vanlig liten häst, en skimmel med lite korta ben. När han sa att det var Milton blev han knappt trodd. Ingvar ville visa att utseendet inte spelar så stor roll för hur långt den kan ta sig. John Whitakers otroligt duktiga lilla häst hoppade lagom, med stort mod och vilja att vinna. När han avtackades i Scandinavium var det stående ovationer och det brast för många. Milton gjorde ett oförglömligt intryck.
Ingrid Hill, Tyringe

Mitt häftigaste minne från en tävling är när min syster och jag såg den underbare vite Milton på Stockholms stadion 1990. Som en drömhäst! Allan kommer på delad förstaplats med sitt sista hopp i OS-finalen. Vilken häst!
Linda Abrahamsson, Gnosjö

När jag tävlade ridskoleponnyn Fredag. En tinkerkorsning, skäck med långt hovskägg som syntes i mängden. Jag kände ofta att vi tävlade på så olika villkor, lektionsponnyn mot alla privatponnys. Vid en tävling var jag felfri och red en snabb omhoppning. Speakern sa ”Upp i ledning för Ylva och ridskolehästen Fredag”. Jag vann inte men det spelade ingen roll. Någon hade sett mig och bekräftat min prestation. DET är en otrolig känsla!
Ylva Zahrisson, Bankeryd

När jag och min ponny tävlade i Skulltorp ponnycup. Vi hade det jättetungt i Lätt D men placerade oss sen som 3:a och 2:a och tog hem totalsegern i Lätt C. Jag var den första från vår förening som gjorde det.
Linn, Tidaholm

Mitt bästa minne är min allra första tävling med min foderhäst Gundiella när jag var nio år. Det var över 40 år sen, men pirret och nervositeten minns jag än. Det gick nog åt skogen på hoppbanan, men jag minns att jag var lika glad ändå.
Malin Wildt-Persson, Näsum

Julhoppningen förra året. Grundomgången gick superbra, men sen hade jag fattat fel väg för omhoppningen så vi red fel. Det var väldigt synd eftersom vi hade chans att vinna. Jag och min b-ponny var utklädda. Vi vann inte det heller. Då blev jag ännu ledsnare. Just då var det mitt värsta tävlingsminne men nu är det mitt bästa för att jag lärde mig att kolla på ryttarna före och läsa av banan bättre till nästa gång.
Elvira Zuazu Johansson, Habo

Mitt bästa tävlingsminne är när jag (37 år) tillsammans med min tinker på 136 centimeter debuterade i Medelsvår C:1 i höstas. Vi fick 64,52 % och kom tvåa. Det är en väldig häftig känsla att c-ponnyn med sina väldigt lurviga och korta, knubbiga ben och som jag själv har utbildat kan konkurrera med de ädla långbenta dressyrhästarna som utan att överdriva kan kosta tio gånger mer än vad jag betalat för min stjärna.
Johanna Mellqvist, Skara

Mitt finaste och bästa tävlingsminne är när jag och min bästa kompis gick in på en tävling i samma klass och båda blev felfria. Jag kom 1:a och hon 2:a. Att vi fick rida ärevarv tillsammans var hur roligt och coolt som helst. Vi var hur glada och nöjda som helst och hästarna sprang så att det sprutade upp grus.
Lilli, Örebro

Mitt bästa tävlingsminne är när jag blev tvåa i KM dressyr hos Upplands-Bro Ryttarförening med min egenuppfödde halvblodsvalack Regaliz. Det skilde bara några hundradelar i procenten upp till vinnaren. Efter många år inom galoppsporten var det roligt att sadla om till dressyren igen.
Nadja Bellander, Bro

När jag och dottern fick se Peder debutera Grand Prix med H&M All In i Scandinavium och jag minns att han vann – och hur vi alla jublade.
Christine Åström, Överhörnäs