Ross tar täten på Stockholms gator
Planen var att Ross av Breavad skulle jobba som körhäst i skogen, men det trivdes han inte helt med. Nu har han istället blivit storstadsbo och jobbar som pukhäst i Beridna Högvakten.
Text: Sofia Johansson
När Brabanthästen Ross av Breavad var två år kördes han in och började jobba hemma på gården i Varberg.
– Men han var aldrig riktigt förtjust i att dra så tungt. Han var duktig som körhäst när det gällde lättare jobb, men just det där att dra riktigt tungt i skogen var inte hans grej, säger löjtnant Roger Johansen, stallchef vid Kavallerikasernen.
Av en slump upptäcktes han av Beridna Högvakten som besökte gården av en annan anledning. När de såg Ross väcktes idén om att han skulle bli pukhäst. För att få träna i trygg hemmiljö skickades de stora pukorna till Varberg innan han flyttade.
– Han visade sig vara en riktigt duktig och cool häst som funkade väldigt bra för uppgiften, säger Roger Johansen.
I Stockholm fick Ross börja träna med den rutinerade pukhästen Tor.
– Det gick framåt hela tiden. Med det psyket har det aldrig varit några frågetecken.
Efter premiären har det blivit många högvakter för Ross. Han har bland annat varit med på Kungens födelsedag och Sweden International Horse Show och verkar helt klart stormtrivas med att stå i centrum.
– Han är lugn, känslig, lyhörd och stabil i psyket. Han är tålig för trafiken och obrydd för nya händelser och går dit ryttaren säger åt honom att gå, säger Roger Johansen.
Publicerad:
Ross av Breavad
Ålder: Född 2014 på en gård utanför Varberg.
Ras: Brabanthäst.
Stam: Joan van den Kesselsedijk – Rocky Af Riis.
Färg: Brun med genomgående bläs.
Ägare: Beridna Högvakten.
Bor: Kavallerikasernens stall, Stockholm.
Älskar: Sin lösdrift.
Egenskaper: Cool, trygg, söt, rar, vänlig, känslig, lyhörd, stabil och personlig. Kommer gärna fram och myser när någon kommer till boxen.
Kul att veta om Ross
- Ross har nästan dubbelt så mycket man och svans som andra hästar så det tar väldigt mycket tid att sköta honom. Och han fäller nästan som tio hästar på vintern.
- Han trivs bäst oskodd. På lösdriften (där han bor när han inte är i stan) och enstaka högvakter går han utan skor. Men ska han gå många högvakter skos han för att skydda hovarna.
- Eftersom pukslagaren måste använda båda sina händer för att spela sitter tyglarna fast i stigbyglarna så att ryttaren främst får styra med fötterna.