Text: Sofia Johansson Foto: LottaPictures

Det här med vilken häst det blir på veckans ridlektion kan vara något som snurrar i huvudet på många. Hur hästarna delas ut varierar mellan olika ridskolor. En del låter eleverna önska, på andra håll väljs det i en turordning. Men det som blivit allt vanligare är att ridlärarna delar ut hästarna åt eleverna. 

– Det handlar mycket om att matcha rätt utifrån både ryttarens, hästens och ridlärarens perspektiv, säger Anette Liljegren, 59, som förra året blev utsedd till Årets Ridlärare på Ryttargalan. 

Hon har jobbat i över 30 år som ridlärare på Örestads Ryttaresällskap. Hon undervisar elever mellan 7 och 75+, nybörjare och mer rutinerade. Det här med att dela ut hästar är en viktig del av jobbet. 

– Det pågår nog en liten process i bakhuvudet hela tiden hur man ska välja för att det ska bli bra, säger hon.

– Först och främst har man sina hästar och man måste tänka på vad som är lämpligt för dem. Och sedan har man alla ryttare som sett fram emot den här timmen och vill få ut det mesta av den. Ibland blir det svårt att möta alla förväntningar. Jag har mött elever som inte fått den favorit de hoppats på och det då har blivit ett sådant antiklimax att även vuxna människor har börjat gråta.

För Anette Liljegren är det viktigt att det blir en bra konstellation på lektionerna, både för eleverna och hästarnas skull. Tidigare lät hon eleverna välja själva men har nu övergått till att det är hon som delar ut dem. 

– Ibland blir det fel faktorer som styr valen när de väljer själva. Kanske är det så att det finns ett grupptryck som påverkar, kanske vågar någon inte välja en häst för att det är någon annans favorit eller för att personen tror att den är för dålig för en viss häst. Ibland skapar det mycket ångest hos eleverna, säger hon.

– Jag kan själv komma ihåg när jag var en liten och red i en hoppgrupp. Jag var lång och kände mig begränsad och vågade då inte önska en lite mindre häst för jag var rädd att någon skulle tycka att jag var för stor så jag valde alltid en större häst även om det inte alltid blev så bra. 

När hon ska matcha ryttare och häst handlar det först om vilka hästar som finns i stallet och hur de funkar och vad de trivs med. 

– Det finns ett visst antal hästar som kan ta hand om alla ryttare. De är lite av våra stjärnhästar. De vet vad de ska göra, de kan övningarna efter ett tag och även om ryttaren sitter lite snett så fixar de skänkelvikningen och vet vart de ska. De blir inte ledsna om det blir lite fel. Den bästa hästen är oftast den som snart ska pensioneras. Den är fantastisk och kan allt.

– Sedan har vi ju de lite mindre rutinerade hästarna och de som har lite mer nerv och som kan bli mer brydda om det blir lite fel och då får jag tänka lite mer. Då ska det vara ryttare som klarar ta utmaningar för annars är det är det är inte rätt mot hästarna.

Hästarna är Anette Lijljegrens arbetskamrater och när hon ser elever som suckar när de fått veta vilken häst de ska ha gör det ont i henne. 

– Som ridlärare gäller det då att försöka nå ut till de som suckar med hela kroppen och förklara varför de fick just den hästen, säger Anette Liljegren.

– Alla hästar har ju något att tillföra och det kan vara en utmaning att få dem till att tänka på något positivt som den här hästen tar fram hos mig.

Att inte alltid dela ut favorithästen till en ryttare kan vara en del av en långsiktig plan. 

– Det kan ju vara så att du har en elev som är i en utbildningsperiod där det kan vara lämpligt att prova en ny typ av häst för att komma vidare till nästa nivå. Kanske är det någon som behöver få lite finess på sin galoppfattning och den här hästen är det väldigt bra att träna just det på för att få känna känslan hur det ska kännas.

Något som är A och O och hon lägger stor vikt vid är att konstruktion eleverna ska känna sig trygga på sin häst.

– Det är ju svårt att få en ryttare att utvecklas om den är spänd eftersom ridning bygger på att man är avspänd. Om en elev hela tiden är orolig för att ramla av blir det ju inte så utvecklande. Så man behöver verkligen stämma av individuellt hur mycket man kan pusha och utmana en elev.

Att hästen rids av någon som tycker om den märker hon även på hästen, vilket också är grundläggande för att den ska må bra och trivas med sitt jobb

– Det är ju såklart härligt att de känner lite extra kärlek och trygghet. Jag försöker se till att eleverna ibland får en häst de gillar lite mer och att jag kan ge dem lite olika hästar i omgångar. Om de har haft en utmanande period så försöker jag sedan lägga dem på en trygg nivå så de får andas lite och känna att ”idag fungerar det, i dag gick det bra”. Det får inte blir för många utmaningar, säger hon.