Information från Ridsportforum

Representanter från både Västmanland och Södermanlands styrelser samt distriktens konsulenter deltog vid årets ridsportforum den 12-13 oktober.

Forumet hade två ”ödesfrågor” för framtiden som diskussionsämnen; Får vi träna och tävla med hästar i framtiden och kommer den ideella ridsportföreningen att finnas kvar? Även om rubrikerna på frågeställningarna är lite provocerande, så är det i högsta grad aktuella ämnen av skäl som vi alla är medvetna om.

Inför mötet har hela hästsverige haft möjlighet att lämna tankar, funderingar och förslag på frågorna på ridsport.se. Om svaret på frågorna blir nej innebär det att den verklighet som vi lever med idag inte längre kommer att finnas, så engagemanget har av naturliga orsaker varit stort. Frågan om vi har rätt att använda hästen som tävlingspartner samlade 730 inlägg och frågan om föreningarnas framtid 547.

Får vi träna och tävla med hästar i framtiden?

Svaret från Ridsportforum är naturligtvis att vi hoppas och tror det men att vi behöver göra förändringar och vi behöver göra dem nu. Passet inleddes med en inspirationsföreläsning av vår egen Jonas. (Toppenbra! Har ni ännu inte sett filmen om hur Strömsholm och Flyinge jobbar, så gör det!)

Den enskilt viktigaste punkten bedöms vara hästvälfärd, både med utgångspunkt från de fem domänerna och inom området hästens användning. För att hästvälfärd ska vara något mer än ett ord, behöver begreppets innebörd kommuniceras i alla led och på alla nivåer. Det krävs också kontroll och - när det sker tydliga övertramp – kännbara konsekvenser.

Eftersom det krävs mod att agera när något är fel, fanns förslag med en visselblåsartjänst inom hästsporten.

En annan viktigt punkt är kommunikation. Vi behöver ha omvärldens godkännande för att kunna använda våra hästar och då är det avgörande att vi lyckas föra fram det som är bra och viktigt med vår sport. Vårt jobb – även där i alla led och på alla nivåer – är att lyfta de goda exemplen och peka på hästens betydelse för både fysisk och psykisk folkhälsa, arbetstillfällen, meningsfull fritid etc.

Det som är negativt och dåligt är det lätt att skapa klickvänliga rubriker och folkstorm kring. Det är viktigt att bemöta kritik sakligt och korrekt, inte försöka dölja de problem som finns utan visa att vi tar itu med dem. Det är också viktigt att föra fram fakta, exempelvis att piska och spö är ett kommunikationsmedel som inte i första hand är avsett att slå hästen med utan att förstärka/tydliggöra annan kommunikation och visa/förklara hur t ex ett longerspö används.

Högt upp på vår to do-lista kommer också en översyn av våra tävlingsklasser och som en direkt följd av det; våra träningsmetoder. Här har domarkåren och de som utformar tävlingsreglementet ett stort ansvar. Om bedömningssystemen belönar harmoni och samspel och bestraffar det motsatta, kommer träning anpassas för att uppnå det önskvärda. Domare har rätt att avsluta ritter. Sätt på hästvälfärds-glasögonen och använd den rätten (oavsett vem som sitter i sadeln).

Naturligtvis är det svårt för ryttare som vill tävla internationellt om Sverige har klasser och regler som inte matchar FEI. Samtidigt är problematiken lika i stora delar av världen och någon behöver vara föregångsland och visa att det går att ha hästen som tävlingspartner och inte ett tävlingsverktyg.

Även vår utrustning finns det skäl att se över. Det finns sporrar, bett, träns och nosgrimmor som kan orsaka hästen obehag, och de kanske borde förbjudas. Samtidigt är det alltid ryttarens handhavande av utrustningen som är det väsentliga. En ökad valfrihet att använda utrustning som passar den egna hästens behov kan göra att hästarnas välbefinnande ökar i tränings- och tävlingssammanhang. Det är viktigt att de som utformar utrustningsdelen i TR löpande tar del av moderna forskningsrön och vågar agera trots (eller kanske på grund av!) att det strider mot gamla traditioner.

Kommer den ideella idrottsföreningen finnas kvar?

Passet inleddes med en föreläsning av Johan Norberg, idrottsforskare vid Malmö Universitet. Han visade bl a (ganska nedslående) statistik över hur medlemsantalet sjunkit i nästan alla typer av idrotter under de senaste 10-15 åren. Det visar att ridsporten inte är ensamma om problemet utan att samhällsutvecklingen i stort medför att färre människor idrottar organiserat i föreningar.

Johans forskning visar i huvudsak tre utmaningar för ridsporten:

• De finns både färre föreningar och färre medlemmar än för ca 15 år sedan

• Via LOK-stödet kan man se att aktivitetsnivån bland barn och unga har minskat med 17% från 2010 till 2019. Kan vi inte fånga barnen finns ingen återväxt.
• Ridsport är ojämnställt så tillvida att andelen kvinnor är oerhört mycket större än manliga. Vill vi bli fler behöver vi kunna locka männen att rida som fritids-sysselsättning.
• Ridning är relativt dyr sport och där kommer den ”sociala gradienten” in; bland familjer med låg utbildning och låg (ekonomisk) kapacitet är idrottsmedlemskap bara 30%. Bland familjer med hög utbildning och hög kapacitet är andelen 80%. Om vi kan skapa ridning och annan ”hästverksamhet” till ett lägre pris för utövaren, kan vi bli fler.

• Det ideella ledarskapet – vem har tid, kraft och lust till engagemang?

• Johans forskning visar att eldsjälen är en utdöende sort och att fler vill ”köpa sig fria” från ideella insatser om möjlighet finns. Kan det användas för att förbättra föreningsekonomin? Insamlingar, ”supporterbidrag”, auktioner till förmån för… etc.
• Professionell och kommersiell verksamhet växer på bekostnad av den ideella föreningen. Men även den typen av verksamhet kan kanske infogas i förbundet?
• Om man ger ersättning till någon/några för att ”klara av” att driva en ideell förning så förändrar man förutsättningen i grunden. Om ersättning är en långsiktigt dålig idé finns det ju andra (billigare) belöningsalternativ. De flesta människor vill tillhöra en gemenskap där man har ett syfte och där man blir sedd och uppskattad. Hur har vi det med värdegrunder och hur jobbar vi med dem?
• Färre vill vara förtroendevalda när samhällsklimatet hårdnar och kritiken ökar. Se ovan. Om man känner sig trygg i sin förening borde inte just den punkten vara det största problemet.

• Föreningarna måste arbeta med sin förändringsberedskap

• Många föreningar anser sig vara ”offer för olyckliga omständigheter” när det kommer en pandemi, hästar blir skadade eller sjuka, elever byter klubb, bästa ridläraren ska vara mammaledig etc. En resilient förening agerar som en ”aktör med handlings-kapacitet” och identifierar problem och hittar lösningar.
• Intervjuer med ungdomar visar att de tränar för att må bra (fysiskt och psykiskt), inte för att bli bäst. Möter vi upp den önskan inom ridsporten?
• Och så finns ”Glappet”! I Johans forskarvärld är det skillnaden mellan ideologier och strategier på ”hög” nivå och den verklighet som föreningarna befinner sig i. Ju mer vi kan minska ”glappet” - med förståelse, information, utbildning, stöd etc – desto mer livskraftiga föreningar får vi.

Den kursiva texten ovan är mina personliga reflektioner på plats om hur vi kan jobba med problemen. Fler åsikter behövs naturligtvis och dessutom behöver vi göra verkstad av allas idéer! Resiliens är en förutsättning för långsiktig överlevnad i alla sammanhang och vi behöver kanske fundera mer få vad det kan innebära för Västmanland när vi sätter ihop vår verksamhetsplan.

Och vad hände mer under lördagen på Ridsportforum?

• Motioner

På lördagen fick vi en genomgång av statusen på motionerna från Stämman 2023. Om jag har räknat rätt var det 41 motioner som antagits. I processen har några kunnat sammanföras och har behandlats ihop. Redovisningen nu i ”halvtid” visar att alla är påbörjade, några kan anses slutförda och att ett arbete pågår som pekar på att vi kan se fram emot en slutredovisning vid stämman i maj 2025.

• Valberedningen

Valberedningen gjorde ett kort inspel om att de gärna vill få förslag på personer för kommande period.

Verksamhetsplanering 2026-27

Söndagen ägnades åt nästkommande planeringsperiod som i sin tur syftar mot projektet Ridsport 2030. I de utmaningar vi står inför kommer vi naturligt tillbaka till lördagens diskussioner. Vi behöver arbeta aktivt med ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet, vi behöver bredda medlemsbasen och vi behöver anpassa oss både till samtidens och framtidens krav. Samtidigt brottas vi med ekonomiska utmaningar och behöver göra föreningarna starkare.

De tre strategiska områdena är:

• Ridsport utifrån hästens förutsättningar
• Ridsport utifrån människans förutsättningar
• Ridsportens utvecklingsmiljöer

Under diskussionerna jobbade vi på samma sätt som under lördagen – korta inspel för varje frågeställning, som en AI sedan sammanställde.

Bidragen om hästens förutsättningar och stärkt hästvälfärd kan sammanfattas i punkterna; utbildning, licensiering, mätbarhet och kommunikation.

• Kontinuerlig modernisering av utbildningar för att anpassas till moderna krav.
• Tränare har stor påverkan. Därför finns ett behov av utbildning och certifiering för tränare, samt licensiering och fortbildning kopplat till digitala plattformar.
• Minska ekonomiska och administrativa hinder för utbildning och licensiering.
• Licensierade ryttare bör ange en huvudtränare som uppmärksammas om hens elev missköter sig på tävling.
• Införandet av mätmetoder och uppföljningssystem för bättre definition och övervakning av hästvälfärd.
• Öka intresset för hästvälfärd genom att göra ämnet trendigt och använda förebilder inom sporten.

Ridsport utifrån människans förutsättningar handlar ytterst om klubbarnas fortlevnad. Om vi vill blir fler medlemmar och föreningar måste det vara attraktivt att vara med. Deltagarnas inspel kan sammanfattas med orden; medlemsnytta, kommunikation, lägre trösklar, samarbeten och innovation.

• Medlemsnyttan handlar om mervärden som utbildning, alternativa aktiviteter, förköp till event etc. Oavsett om man är hobby- eller tävlingsryttare behöver man får något extra genom medlemskap.
• Mervärdena måste kommuniceras genom att föreningarna marknadsför sina positiva värden.
• Det ska vara enkelt att ansluta sig som ny förening – sänk kravnivån. Om vi får med ”stallklubbar” kan vi successivt höja deras nivå genom utbildning och stöd.
• Föreningar konkurerar egentligen inte med varandra varför samarbeten om vissa aktiviteter kan vara gynnsamt för att bättre utnyttja befintliga resurser.
• Ibland behöver man tänka nytt (eller nygammalt) och erbjuda aktiviteter utöver traditionell ridlektion; ”öppet ridhus” för privatryttare utanför klubben, drop in-ridning, prova-på för vuxna, kadriljridning, ryttargympa, käpphästar och andra barn- och ungdomsaktiviteter.

Inspelen om att förbättra ridsportens utvecklingsmiljöer kan sammanfattas med:

• Digitala verktyg för verksamhetsplanering och ekonomihantering tillhandahållna av förbundet.
• Utbildning – gärna digital i webbinarform – kring ekonomi, rekrytering, personalfrågor.
• Tydlig målformulering nedbruten i insatser som är rimliga för föreningarna att hantera.
• Arbeta för och kunna kommunicera en stark och inkluderande gemenskap, för att lyfta det sociala värdet av föreningarna.
  
  Vid pennan Lena Sandell, styrelseledamot Västmanlands Ridsportförbund